Baby Brianna
En fruktansvärt historia, en hemsk sanning. Att detta pågår på 2000-talet får mig att skämmas för hur folk säger att människan har utvecklats.
R.I.P
Brianna
Ett ljus ska alltid brinna för dig ...
Elaka kommentarer på YouTube!
Seriöst. Vad är det för jävla MONGON som gör det till en "sport" att dela ut riktigt elaka och sårande kommentarer på YouTube. Jag har sen drygt ett år tillbaka lagt upp videor när jag sjunger olika kända sånger som jag älskar. Jag har inte behövt möta detta DRYGA bemötande förrän nu. För snart 2 veckor sen la jag upp en video där jag sjunger "Keep on walking" och ok jag erkänner, det är absolut inte den bästa inspelningen jag gjort, och ja jag har mina glasögon på mig. Men bara för det ska man behöva möta kommentarer som "GÅ OCH GÖM DIG", "hahaha jag fick mig ett gott skratt men det var INTE bra" eller "varför måste alltid tjockisar med glasögon göra sånt här istället för att gömma sig som de borde"?
Ok, jag blir ledsen. Jag menar - vem skulle inte bli det. Men samtidigt blir jag förbannad. Jag har inte bett någon jävel om att de MÅSTE tycka att jag e bra. Jag skiter egentligen i vad folk tycker - SÅ LÄNGE DE HÅLLER DET för sig själva. Men som jag tänker, de människorna som HAR TID & ORK att slänga iväg sånna elaka kommentarer kan inte ha ett liv. Inte ett kul liv iaf. Ser JAG något som jag inte gillar, stör mig på eller tycker är frustrerande så LÄMNAR jag den platsen/sidan. Vad vinner man på att TRYCKA NER en redan nertryck människa???
IBLAND UNDRAR JAG HUR FÖRÄLDRAR UPPFOSTRAR SINA BARN SOM KAN GE SÅNNA TASKIGA KOMMENTARER.
Kom igen nu Sverige - VISA ATT VI HAR FÖRSTÅND MELLAN PANNBENET!
JAG ÄR OCH FÖRBLIR STOLT ÖVER ATT JAG VISAR ATT JAG SKITER I DE OCH FORTSÄTTER ATT GÖRA EN AV DE SAKERNA JAG ÄLSKAR MEST - DVS SJUUUUNGAAAAA :D
Ok, jag blir ledsen. Jag menar - vem skulle inte bli det. Men samtidigt blir jag förbannad. Jag har inte bett någon jävel om att de MÅSTE tycka att jag e bra. Jag skiter egentligen i vad folk tycker - SÅ LÄNGE DE HÅLLER DET för sig själva. Men som jag tänker, de människorna som HAR TID & ORK att slänga iväg sånna elaka kommentarer kan inte ha ett liv. Inte ett kul liv iaf. Ser JAG något som jag inte gillar, stör mig på eller tycker är frustrerande så LÄMNAR jag den platsen/sidan. Vad vinner man på att TRYCKA NER en redan nertryck människa???
IBLAND UNDRAR JAG HUR FÖRÄLDRAR UPPFOSTRAR SINA BARN SOM KAN GE SÅNNA TASKIGA KOMMENTARER.
Kom igen nu Sverige - VISA ATT VI HAR FÖRSTÅND MELLAN PANNBENET!
JAG ÄR OCH FÖRBLIR STOLT ÖVER ATT JAG VISAR ATT JAG SKITER I DE OCH FORTSÄTTER ATT GÖRA EN AV DE SAKERNA JAG ÄLSKAR MEST - DVS SJUUUUNGAAAAA :D
♥Fairytale♥
Om ändå livet vore som en saga... undrar om man skulle stå ut lättare då? Idag har jag varit på bibloteket och träffat min mentor för mitt projekt som jag håller på med. Allt verkar bra och jag fick mycket hjälp och stöd i att fortsätta. Nu hoppas jag bara att jag kan få ordning på min lilla rosa skönhet. Har precis skickat iväg ett klagomejl till henne jag köpte den av där jag ärligt talar om hur elekt det var att LJUGA för mig bara för att kunna sälja. Det finns väldigt många ego människor ute i världen har jag märkt vare sig man vill eller inte.
Men jag ska fortsätta med min kamp, med mitt liv. Som om jag hade ett val, eller nått?!
Det känns som om jag ska svimma. Overklighetskänslor eller ångest? Både och gissar jag.
LOVE till er ärliga människor där ute :)
Men jag ska fortsätta med min kamp, med mitt liv. Som om jag hade ett val, eller nått?!
Det känns som om jag ska svimma. Overklighetskänslor eller ångest? Både och gissar jag.
LOVE till er ärliga människor där ute :)
Lösenordskyddat
Jag funderar på att lösenordskydda min blogg - för jag har saker jag vill skriva om men som jag ej vill att mina nära & kära ska läsa.
Jag funderar utöver kvällen - ni märker om jag gör det.
(De som vill ha lösenordet kan isf kontakta mig på Facebook (Rebecka Hegvold) eller mail [email protected], men jag ska som sagt fundera en stund till)
KRAM TILL ER ALLA SOM BEHÖVER!!!
Jag funderar utöver kvällen - ni märker om jag gör det.
(De som vill ha lösenordet kan isf kontakta mig på Facebook (Rebecka Hegvold) eller mail [email protected], men jag ska som sagt fundera en stund till)
KRAM TILL ER ALLA SOM BEHÖVER!!!
Do you always have to be alone?
I wake to the sound of a far away thunder
wondering why
this secret in your heart
why don't you let me share your thoughts
something strange is going on
maybe something you've gone through
so often sadness in your eyes
I don't know what to do, I don't know what to...
Chorus:
Do you always have to be alone
just by yourself, just you alone
why don't you let me in
Do you have always have to go away
so far away, so far away
why can't you stay
In a place of refuge where no one's allowed
somewhere up north
where no helping hands will reach you
in your silent desert land
as captain of a peaceful phantom ship
in a proud and senseless soul
how am I supposed to help you
I don't know what to do, I don't know what to...
Chorus:
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
How am I supposed to help you
When you're in your desert land
How am I supposed to help you
I don't know what to do, I don't know what to do
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
Svaret : Ja, tyvärr
wondering why
this secret in your heart
why don't you let me share your thoughts
something strange is going on
maybe something you've gone through
so often sadness in your eyes
I don't know what to do, I don't know what to...
Chorus:
Do you always have to be alone
just by yourself, just you alone
why don't you let me in
Do you have always have to go away
so far away, so far away
why can't you stay
In a place of refuge where no one's allowed
somewhere up north
where no helping hands will reach you
in your silent desert land
as captain of a peaceful phantom ship
in a proud and senseless soul
how am I supposed to help you
I don't know what to do, I don't know what to...
Chorus:
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
How am I supposed to help you
When you're in your desert land
How am I supposed to help you
I don't know what to do, I don't know what to do
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
Do you always have to be alone
Just by yourself, just you alone
Why don't you let me in
Do you always have to go away
So far away, so far away
Why can't you stay
Svaret : Ja, tyvärr
Färre blogginlägg
Ja kära läsare, om ni nu existerar, det e lite svårt att veta när jag i princip aldrig får några kommentarer, men neeeej dååå jag e ingen bitter fi**a, eller så e jag det - just nu???!!
Hursomhelst
Förvänta er inte jätte många inlägg från min sida framöver. Mitt liv är fullbokat som det är (och jag älskar det, att jag inte stänger in mig, isolerar mig längre) så varje stund över måste jag bara få... ANDAS! Redan nu tar allt detta enorm kraft av mig. Kraft som jag faktiskt inte trodde jag hade, men oj så förvånad jag blev. JAG ÄR INGEN LATMASK!!! Wiiie eller nått. Nää men för en gång i mitt liv så känner jag mig inte urusel. Jag blir trött på kvällarna men jag fastnar som en besatt i mina böcker. Jag slukar böcker som aldrig för och jag är intresserad av livet. Jag VILL saker. "Du har äntligen fått aptit på livet" som mamma sa igår. Yes yes. Jag vill ut och resa, jag vill upptäcka världen. Jag ser, hör och känner saker som jag inte visste fanns. Jag ser färgerna nu. De som jag aldrig sett förut. Jag ser former. Andra perpektiv - and I lööööve it.
Mitt projekt som jag håller på med går bra, jag fascineras av min egen drivkraft. Jag, kan jag göra något som jag drömt om i alla dessa år? Gör jag äntligen nått som är bra för mig? Jo jag inser det nu. Jag håller på att förverkliga en av alla mina drömmar, och tro mig, jag kommer INTE ge upp.
Även fast jag inte tror att de som betyder mest för mig läser detta, så vill jag iaf tacka alla er. För ert stöd, för er kärlek. Och för att ni aldrig gav upp hoppet om mig o mitt tillfriknande. TACK!!! (Ni vet vilka ni e...om ni läser dvs)
Men, trots detta, att jag mår bra, är jag fortfarande fast i vissa mönster. Jag fortsätter göra saker som inte e bra för mig, men denna gång bara av vana och inte av dåligt mående. Jag har levt så destruktivt i alla dessa år så jag och mitt psyke fortsätter fast jag egentligen inte behöver. Men sakta sakta löser sig nog detta oxå.
Nu ska jag försvinna in i böckernas värld igen.
Puss o kram
(ni vet hur ni når mig om ni vill nått)
Hursomhelst
Förvänta er inte jätte många inlägg från min sida framöver. Mitt liv är fullbokat som det är (och jag älskar det, att jag inte stänger in mig, isolerar mig längre) så varje stund över måste jag bara få... ANDAS! Redan nu tar allt detta enorm kraft av mig. Kraft som jag faktiskt inte trodde jag hade, men oj så förvånad jag blev. JAG ÄR INGEN LATMASK!!! Wiiie eller nått. Nää men för en gång i mitt liv så känner jag mig inte urusel. Jag blir trött på kvällarna men jag fastnar som en besatt i mina böcker. Jag slukar böcker som aldrig för och jag är intresserad av livet. Jag VILL saker. "Du har äntligen fått aptit på livet" som mamma sa igår. Yes yes. Jag vill ut och resa, jag vill upptäcka världen. Jag ser, hör och känner saker som jag inte visste fanns. Jag ser färgerna nu. De som jag aldrig sett förut. Jag ser former. Andra perpektiv - and I lööööve it.
Mitt projekt som jag håller på med går bra, jag fascineras av min egen drivkraft. Jag, kan jag göra något som jag drömt om i alla dessa år? Gör jag äntligen nått som är bra för mig? Jo jag inser det nu. Jag håller på att förverkliga en av alla mina drömmar, och tro mig, jag kommer INTE ge upp.
Även fast jag inte tror att de som betyder mest för mig läser detta, så vill jag iaf tacka alla er. För ert stöd, för er kärlek. Och för att ni aldrig gav upp hoppet om mig o mitt tillfriknande. TACK!!! (Ni vet vilka ni e...om ni läser dvs)
Men, trots detta, att jag mår bra, är jag fortfarande fast i vissa mönster. Jag fortsätter göra saker som inte e bra för mig, men denna gång bara av vana och inte av dåligt mående. Jag har levt så destruktivt i alla dessa år så jag och mitt psyke fortsätter fast jag egentligen inte behöver. Men sakta sakta löser sig nog detta oxå.
Nu ska jag försvinna in i böckernas värld igen.
Puss o kram
(ni vet hur ni når mig om ni vill nått)
Skärp dig, Rebecka!
Fan i helvete vad jag blir arg på mig själv. Jag VILL ju verkligen detta, ändå så agerar jag precis tvärt emot. vad e det jag INTE fattar. Man kan inte både ha kvar kakan och äta upp den, det går inte Becka... FATTA NÅNGÅNG! Ingen kan göra jobbet ÅT dig, hur mycket de än skulle vilja... DU måste klara detta själv. Varför Becka. Varför vill du så gärna, säger till dig själv att "nu ska jag börja" för att 5 minuter senare göra motsatsen. JAG BLIR RIKTIGT FÖRBANNAD.
Ok, nu e det upp till BEVIS. Det e NU eller ALDRIG!.
Kasta allt som du har och inte skaffa nytt... MINST 2 veckor "avgiftning" sen VET DU att det går lättare. Och Rebecka, du har ju faktiskt grejjat detta förut. Vad e det som får dig att tro att du INTE skulle klara det denna gång? Precis, du kan göra allt - bara du verkligen VILL...
Ja, det var en utskällning på mig själv. Jag blir så förbannat trött bara, men nu e det som sagt hårda bud som gäller. Jag VILL och jag KAN. Vad väntar jag på. Ja, det undrar jag oxå...
Nu kommer snart mamma o hennes väninna hit och ska lämna ett glasbord till mig och lite prydnads saker. Mamma ska köpa (billigt) min stationära dator för lillsyrrans har gått sönder och så ska mamma få ett par helfigurs speglar som jag hittade i mitt mycket bra grovsops rum.
Sen blev jag även bjuden på lunch hemma hos mamma, det e ju trevligt.
Imorrn ska jag till mormor o hjälpa henne damma. DET e nått jag skulle behöva göra här hemma oxå... Storstäda... fan d e över en vecka sen jag gjorde det... Kommer väl snart kunna ge namn åt alla mina nya husdjur - Damm råttorna... Usch, nää jag tar tag idet när jag kommer hem sen eller imorrn.
Ha en bra dag alla läsare :)
Ok, nu e det upp till BEVIS. Det e NU eller ALDRIG!.
Kasta allt som du har och inte skaffa nytt... MINST 2 veckor "avgiftning" sen VET DU att det går lättare. Och Rebecka, du har ju faktiskt grejjat detta förut. Vad e det som får dig att tro att du INTE skulle klara det denna gång? Precis, du kan göra allt - bara du verkligen VILL...
Ja, det var en utskällning på mig själv. Jag blir så förbannat trött bara, men nu e det som sagt hårda bud som gäller. Jag VILL och jag KAN. Vad väntar jag på. Ja, det undrar jag oxå...
Nu kommer snart mamma o hennes väninna hit och ska lämna ett glasbord till mig och lite prydnads saker. Mamma ska köpa (billigt) min stationära dator för lillsyrrans har gått sönder och så ska mamma få ett par helfigurs speglar som jag hittade i mitt mycket bra grovsops rum.
Sen blev jag även bjuden på lunch hemma hos mamma, det e ju trevligt.
Imorrn ska jag till mormor o hjälpa henne damma. DET e nått jag skulle behöva göra här hemma oxå... Storstäda... fan d e över en vecka sen jag gjorde det... Kommer väl snart kunna ge namn åt alla mina nya husdjur - Damm råttorna... Usch, nää jag tar tag idet när jag kommer hem sen eller imorrn.
Ha en bra dag alla läsare :)
Håhåjaja!
Jag blir häpen över hur långt jag kommit för ja, det har jag. För första gången på ca 8 år vågar jag tro att det finns en framtid för mig. Efter bara 2 dagar av de nya rutinerna med terapi, storhandling och kör känner jag mig lyrisk. Det e detta jag så länge drömt om att leva. Efter rutiner. Jag isolerar mig inte längre, jag e aktiv. Jag la mammas ord på minnet när hon igår sa " Du e ju verkligen aktiv nuförtiden, du har nått för dig varje dag, du går mycket, du RÖR på dig..." Ja det e sant, jag sitter inte hemma i soffan och glor på film och hetsäter choklad i jakt på lyckan, i jakt efter ruset. Nej, istället går jag i terapi. Jag sjunger i kör, jag går på vatten gympa...
Jag fascineras över hur snabbt livet kan ändras. För bara ett par veckor sen var jag fortfarande inlagd på TVÅNG, med orden "Rebecka lider av en allvarlig psykisk störning..." inpräntade både på papper men även i min hjärna, funderade jag vad de orden EGENTLIGEN betyder. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad de syftar på för om man bara läser raden så säger jag på en gång, NEJ, jag e inte ett hopplöst psykfall som iaf kommer ta livet av sig. Nej, jag e en ung kvinna,påväg att ta tag i mina demoner, mina spöken. Jovisst jag lider av en jobbig och allvarlig diagnos. MEN den kan man bli av med. Jag är INTE stämplad för livet...
Det pirrar och bubblar i både magen och hjärtat när jag tänker på min älskade pojkvän. Vem kunde veta att det skulle bli vi 2? Jag erkänner att jag tyckte det kändes väldigt rätt redan från början... Jag e så lycklig över att jag har träffat honom och jag kan se oss 2 nu till sommaren. Hur vi åker och badar, går runt i stan och äter glass på mysiga cafén. Jag ser oss 2 gå¨- hand i hand - och jag kan inte hjälpa att jag ÄLSKAR honom av hela mitt ♥.
Min familj och jag fungerar riktigt bra för en gångs skull. På nått sätt har vi hittat ett sätt att förhålla oss på när vi e tillsammans då vi alla lider av diverse diagnoser. Det funkar riktigt bra och ingen annan än jag kan bli gladare när jag ser min älskade lillasyster och min vackra mamma vara lyckliga, och faktiskt LÈ på riktigt. Mamma ska den 29:e bli inlagd på sjukhus för hon ska genomgå en avancerad knä operation där de kommer BYTA UT HELA KNÄLEDEN! Visst jag erkänner att jag e nervös men jag vet att det kommer gå bra. Jag är så lycklig för min mammas skull att hon äntligen får hjälp med detta. Och till våren och sommaren ser jag hur fina och underbara promenader jag kan ta med min mamma. Jag blir rörd.
Mina tankar går ofta till Nellie nu för tiden. Jag saknar henne något enormt. Kan inte beskriva hur det känns riktigt. Men en känsla e tomhet. Det lixom fattas nått. Det är ingen liten kisse som kommer upp i sängen på morgonen och väcker mig med sina blöta pussar i ansiktet. Det e ingen som skriiiker när jag ropar att det e mat. Det e ingen som tar sönder nått, vällter något eller liknade. Det e tomt. Men jag föröker fokusera på Nova så fort jag känner av saknaden av Nellie. Jag tror starkt på att Nellie på nått vis lever vidare i Nova. Om mindre än 2 månader är det 1 år sen hon avlivades. 1 år. Vart har tiden tagit vägen???
slutligen vill jag bara säga att jag nog VET att det finns en framtid för mig. Jag måste bara lära mig att leva här och nu. Det är ju trots allt vi har. Då tiden har vi inte för den har vi passerat och framtiden vet vi inget om, alltså har vi den inte.
Ta hand om varandra där ute.
LOVE
♥
Jag fascineras över hur snabbt livet kan ändras. För bara ett par veckor sen var jag fortfarande inlagd på TVÅNG, med orden "Rebecka lider av en allvarlig psykisk störning..." inpräntade både på papper men även i min hjärna, funderade jag vad de orden EGENTLIGEN betyder. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad de syftar på för om man bara läser raden så säger jag på en gång, NEJ, jag e inte ett hopplöst psykfall som iaf kommer ta livet av sig. Nej, jag e en ung kvinna,påväg att ta tag i mina demoner, mina spöken. Jovisst jag lider av en jobbig och allvarlig diagnos. MEN den kan man bli av med. Jag är INTE stämplad för livet...
Det pirrar och bubblar i både magen och hjärtat när jag tänker på min älskade pojkvän. Vem kunde veta att det skulle bli vi 2? Jag erkänner att jag tyckte det kändes väldigt rätt redan från början... Jag e så lycklig över att jag har träffat honom och jag kan se oss 2 nu till sommaren. Hur vi åker och badar, går runt i stan och äter glass på mysiga cafén. Jag ser oss 2 gå¨- hand i hand - och jag kan inte hjälpa att jag ÄLSKAR honom av hela mitt ♥.
Min familj och jag fungerar riktigt bra för en gångs skull. På nått sätt har vi hittat ett sätt att förhålla oss på när vi e tillsammans då vi alla lider av diverse diagnoser. Det funkar riktigt bra och ingen annan än jag kan bli gladare när jag ser min älskade lillasyster och min vackra mamma vara lyckliga, och faktiskt LÈ på riktigt. Mamma ska den 29:e bli inlagd på sjukhus för hon ska genomgå en avancerad knä operation där de kommer BYTA UT HELA KNÄLEDEN! Visst jag erkänner att jag e nervös men jag vet att det kommer gå bra. Jag är så lycklig för min mammas skull att hon äntligen får hjälp med detta. Och till våren och sommaren ser jag hur fina och underbara promenader jag kan ta med min mamma. Jag blir rörd.
Mina tankar går ofta till Nellie nu för tiden. Jag saknar henne något enormt. Kan inte beskriva hur det känns riktigt. Men en känsla e tomhet. Det lixom fattas nått. Det är ingen liten kisse som kommer upp i sängen på morgonen och väcker mig med sina blöta pussar i ansiktet. Det e ingen som skriiiker när jag ropar att det e mat. Det e ingen som tar sönder nått, vällter något eller liknade. Det e tomt. Men jag föröker fokusera på Nova så fort jag känner av saknaden av Nellie. Jag tror starkt på att Nellie på nått vis lever vidare i Nova. Om mindre än 2 månader är det 1 år sen hon avlivades. 1 år. Vart har tiden tagit vägen???
slutligen vill jag bara säga att jag nog VET att det finns en framtid för mig. Jag måste bara lära mig att leva här och nu. Det är ju trots allt vi har. Då tiden har vi inte för den har vi passerat och framtiden vet vi inget om, alltså har vi den inte.
Ta hand om varandra där ute.
LOVE
♥
Psykiskt maraton!
Yes, nu ska jag strax iväg på vatten gympa för första gången på väääldigt länge. Det ska bli jätte skönt att börja på det igen. Sen lite senare i eftermiddag kommer älsklingen ♥ Han ska vara här hos mig tills på söndag och vi ska myyysa i massor. Titta på Lets Dance och Robinson och bara ha det bra :)
Inatt fick jag sova första gången på flera nätter UTAN att drömma intensiva mardrömmar och jag vaknade UTAN att vara helt död och tung i huvudet. Vet ni hur jag gjorde för att slippa drömmarna? Jo jag BAD! Asså jag är inte på något sätt jätte religös, men jag tror starkt på att det finns en HÖGRE KRAFT, kalla det Gud eller vad ni vill. Jag har läst så jätte många andliga böcker av bla Sylvia Browne och har därifrån LÄRT mig att man ska BE om hjälp, så, sagt och gjort. Igår kväll när jag hade lagt mig så bad jag om att få sova UTAN att behöva uppleva de hemska mardrömmarna jag haft i veckor, jag bad oxå om att om jag drömmer så vill jag gärna komma ihåg drömmen så jag kan LÄRA MIG utav den. Sist när jag la mig i sov ställning gjorde jag en sak som mamma tipsade mig om, jag blundade och föreställde mig att 3 ärke änglar stod bredvid mig och bakom mig och la sina vingar omkring mig och där skulle jag sova, tryggt, och skyddad från allt ont...
Och ja, jag förstår att många säkert tycker detta e flummigt MEN när jag vaknade i morse så var jag pigg. Inte tung i huvudet OCH jag har INTE drömt några bad dreams.
DET FUNKAR!!!
Klart det funkar när jag tänker efter. Mamma sa det oxå nu när vi pratade en stund hon ringde och väckte mig).
Jag ska fortsätta med att göra detta varje kväll, för som jag har haft det de senaste veckorna är nått som jag aldrig vill uppleva igen... Kan inte förklara men det har känts ungefär som att leva 2 liv, en på dagen, och en på natten. Ja för mina drömmar har varit så intesiva och kraftfulla så när jag har vaknat så har det känts som om jag har sprungit ett PSYKISKT MARATON! Inte konstigt att jag varit så BOMB trött när jag vaknat.
Nej men detta ska bli bra.
Och det kan inte bli bättre än att jag ska nu få sova 2 nätter bredvid min prins ♥
Har du någon gång upplevt så starka och intensiva drömmar att du har vaknat och inte känts som om du har sovit alls pga att du e så trött?
Nää nu måste jag rusa.
Ha en toppen dag alla läsare, och svara gärna på min fråga...
PUSS & KRAM
/Becky
Inatt fick jag sova första gången på flera nätter UTAN att drömma intensiva mardrömmar och jag vaknade UTAN att vara helt död och tung i huvudet. Vet ni hur jag gjorde för att slippa drömmarna? Jo jag BAD! Asså jag är inte på något sätt jätte religös, men jag tror starkt på att det finns en HÖGRE KRAFT, kalla det Gud eller vad ni vill. Jag har läst så jätte många andliga böcker av bla Sylvia Browne och har därifrån LÄRT mig att man ska BE om hjälp, så, sagt och gjort. Igår kväll när jag hade lagt mig så bad jag om att få sova UTAN att behöva uppleva de hemska mardrömmarna jag haft i veckor, jag bad oxå om att om jag drömmer så vill jag gärna komma ihåg drömmen så jag kan LÄRA MIG utav den. Sist när jag la mig i sov ställning gjorde jag en sak som mamma tipsade mig om, jag blundade och föreställde mig att 3 ärke änglar stod bredvid mig och bakom mig och la sina vingar omkring mig och där skulle jag sova, tryggt, och skyddad från allt ont...
Och ja, jag förstår att många säkert tycker detta e flummigt MEN när jag vaknade i morse så var jag pigg. Inte tung i huvudet OCH jag har INTE drömt några bad dreams.
DET FUNKAR!!!
Klart det funkar när jag tänker efter. Mamma sa det oxå nu när vi pratade en stund hon ringde och väckte mig).
Jag ska fortsätta med att göra detta varje kväll, för som jag har haft det de senaste veckorna är nått som jag aldrig vill uppleva igen... Kan inte förklara men det har känts ungefär som att leva 2 liv, en på dagen, och en på natten. Ja för mina drömmar har varit så intesiva och kraftfulla så när jag har vaknat så har det känts som om jag har sprungit ett PSYKISKT MARATON! Inte konstigt att jag varit så BOMB trött när jag vaknat.
Nej men detta ska bli bra.
Och det kan inte bli bättre än att jag ska nu få sova 2 nätter bredvid min prins ♥
Har du någon gång upplevt så starka och intensiva drömmar att du har vaknat och inte känts som om du har sovit alls pga att du e så trött?
Nää nu måste jag rusa.
Ha en toppen dag alla läsare, och svara gärna på min fråga...
PUSS & KRAM
/Becky
21/12-2009
Det e inte långt kvar på detta år nu. Dagarna flyger förbi utan närmare eftertanke, det går fort nu! Jag sitter här och funderar på om o isf vad jag ska säga nått nyårslöfte i år...?
Jag vet inte, jag tror faktisk att jag besparar mig den ångesten i år. Förra året lovade jag att jag skulle ta hand om mig själv på bästa tänkbara sätt och utvecklas andligt, och jag kan ju tyvärr säga att det var ett löfte jag inte höll. Detta år har varit...hmm hur kan jag beskriva det...omtumlande. På alla sätt och vis. Fast jag märker att jag har mognat ännu lite mer - vilket e jätte skönt. Jag har fått nya kunskaper och erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan även om de flesta e väldigt jobbiga och tunga.
En till sak som jag har tänkt på som har hänt är att min relation till min familj, mamma,syster och mormor, har fått ett nytt perspektiv. Jag inser att mamma faktiskt har börjat släppa taget om mig. Vilket iofs kan vara skrämmande. Men det har bara gjort vår relation mycket bättre. Jag ser att mamma har ett eget liv och hon ser att jag har ett eget liv. Men ibland kan jag gå tillbaka till den lilla flickan jag var en gång i tiden och då märker jag att jag blir väldigt ledsen när mamma säger att hon ska till nån väninna istället för att vilja träffa/umgås med mig. Men herregud, det e ju bara bra och normalt Jag är vuxen nu, jag är inte ett litet barn som behöver ständig uppmärksamhet och sällskap. Jag inser ju det och det kan göra mig lite sorgsen ibland, för ja, jag kan erkänna att trots min ganska tuffa uppväxt så längtar jag tillbaka till den tid då det bara var jag och mamma(tills jag var 9 år ca).
Nämen jag ser stolt på min mamma, jag älskar henne. Hon har sina skavanker men hallå, vem har inte det. Jag fösröker att inte se varken mig eller mamma som offer. Det blev som det blev, av de förutsättningar vi hade...
Jag ser även hur min lillasyster växer upp och blir en riktigt ståtlig ung kvinna. Ok hon e bara 12 år ännu men jag kan redan se det. Hon e så klok. Hon e intressad av saker som jag aldrig har hört talas om. Afganistans utrikes politik, Kamrat Stalin, andra världkriget m.m. Jag ser hur hon brinner för att vilja att alla kvinnor i världen ska ha samma rätt till åsikt som män. Jag e otroligt stolt över att vara hennes storasyter, även om hon har ganska svårt med sociala situationer pga sina diagnoser. Men nu kan jag faktiskt smått börja glimta en bra framtid för henne. Jag känner att jag kan slappna av mer. Hon kommer klara sig. Hon kommer klara sig bra. Och jag kommer alltid finnas vid hennes sida sålänge hon vill och behöver mig. Jag erkänner att jag nog känner mig lite som hennes mamma då jag var 12 år när hon föddes och hennes första 5 år var det i princip jag som gjorde allt med henne...
Jag är glad över det idag. Jag älskar min syster!
En stark video gjord av min mamma. Känsliga tittare varnas!
Nu ska jag släppa de här funderingarna och bara njuta. Njuta av att jag faktiskt har en familj. Att jag är omtyckt och älskad för den jag är.
Just nu sitter jag här med ljus tända över hela lägenheten. Doftljus. Det luktar underbart gott. Och jag tände de med tännstickor och då luktade det verkligen JUL! Jag ser fram emot julafton. Och nyårsafton som jag ska fira in med mitt älskade ♥ Fredrik! Det ska bli så mysigt, han har redan bokat biljett hit så nu vet vi med säkerhet att vi ska träffas. Han ska vara här från onsdag kväll till söndag. Åhh vad jag längtar :)
Nu ska jag ta och ägna mig åt lite seriös läsning av Stieg Larsson. Jag måste nog säga att jag e lite fascinerad över hans böcker ändå, men av nån anledning vill jag varken inse eller delge det till någon. Antagligen därför att jag varit så anti mot deckare i hela mitt liv...
Aja. Jag vill iaf önska er en riktigt bra måndag.
PUSS & KRAM
/ Becka
Jag vet inte, jag tror faktisk att jag besparar mig den ångesten i år. Förra året lovade jag att jag skulle ta hand om mig själv på bästa tänkbara sätt och utvecklas andligt, och jag kan ju tyvärr säga att det var ett löfte jag inte höll. Detta år har varit...hmm hur kan jag beskriva det...omtumlande. På alla sätt och vis. Fast jag märker att jag har mognat ännu lite mer - vilket e jätte skönt. Jag har fått nya kunskaper och erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan även om de flesta e väldigt jobbiga och tunga.
En till sak som jag har tänkt på som har hänt är att min relation till min familj, mamma,syster och mormor, har fått ett nytt perspektiv. Jag inser att mamma faktiskt har börjat släppa taget om mig. Vilket iofs kan vara skrämmande. Men det har bara gjort vår relation mycket bättre. Jag ser att mamma har ett eget liv och hon ser att jag har ett eget liv. Men ibland kan jag gå tillbaka till den lilla flickan jag var en gång i tiden och då märker jag att jag blir väldigt ledsen när mamma säger att hon ska till nån väninna istället för att vilja träffa/umgås med mig. Men herregud, det e ju bara bra och normalt Jag är vuxen nu, jag är inte ett litet barn som behöver ständig uppmärksamhet och sällskap. Jag inser ju det och det kan göra mig lite sorgsen ibland, för ja, jag kan erkänna att trots min ganska tuffa uppväxt så längtar jag tillbaka till den tid då det bara var jag och mamma(tills jag var 9 år ca).
Nämen jag ser stolt på min mamma, jag älskar henne. Hon har sina skavanker men hallå, vem har inte det. Jag fösröker att inte se varken mig eller mamma som offer. Det blev som det blev, av de förutsättningar vi hade...
Jag ser även hur min lillasyster växer upp och blir en riktigt ståtlig ung kvinna. Ok hon e bara 12 år ännu men jag kan redan se det. Hon e så klok. Hon e intressad av saker som jag aldrig har hört talas om. Afganistans utrikes politik, Kamrat Stalin, andra världkriget m.m. Jag ser hur hon brinner för att vilja att alla kvinnor i världen ska ha samma rätt till åsikt som män. Jag e otroligt stolt över att vara hennes storasyter, även om hon har ganska svårt med sociala situationer pga sina diagnoser. Men nu kan jag faktiskt smått börja glimta en bra framtid för henne. Jag känner att jag kan slappna av mer. Hon kommer klara sig. Hon kommer klara sig bra. Och jag kommer alltid finnas vid hennes sida sålänge hon vill och behöver mig. Jag erkänner att jag nog känner mig lite som hennes mamma då jag var 12 år när hon föddes och hennes första 5 år var det i princip jag som gjorde allt med henne...
Jag är glad över det idag. Jag älskar min syster!
En stark video gjord av min mamma. Känsliga tittare varnas!
Nu ska jag släppa de här funderingarna och bara njuta. Njuta av att jag faktiskt har en familj. Att jag är omtyckt och älskad för den jag är.
Just nu sitter jag här med ljus tända över hela lägenheten. Doftljus. Det luktar underbart gott. Och jag tände de med tännstickor och då luktade det verkligen JUL! Jag ser fram emot julafton. Och nyårsafton som jag ska fira in med mitt älskade ♥ Fredrik! Det ska bli så mysigt, han har redan bokat biljett hit så nu vet vi med säkerhet att vi ska träffas. Han ska vara här från onsdag kväll till söndag. Åhh vad jag längtar :)
Nu ska jag ta och ägna mig åt lite seriös läsning av Stieg Larsson. Jag måste nog säga att jag e lite fascinerad över hans böcker ändå, men av nån anledning vill jag varken inse eller delge det till någon. Antagligen därför att jag varit så anti mot deckare i hela mitt liv...
Aja. Jag vill iaf önska er en riktigt bra måndag.
PUSS & KRAM
/ Becka
Sista inlägget för idag!
Pratade med mitt hjärta tidigare ikväll. Det var mysigt att höra hans röst igen och vi pratade lite om nyårsafton som vi ska fira tillsammans! Ser verkligen fram emot att träffa honom igen. Krama och hålla om honom!!! Vi ska äta gott, dricka nått gott och ha ostbricka med kex. Jag tror att min nyårsafton kommer bli great :P
Tycker så mycket om honom och det e väl med de man älskar som man ska skåla in det nya året med??!!
Nu tittar jag på tv men tänkte för en gångs skull ringa Marie. saknar henne och vårt umgänge jättemycket. Vi får försöka ta igen det på nått vis snart...
Men hon e en riktigt bra vän och kommer alltid vara det :)
Hoppas ni läsare haft en bra dag!
Imorrn blir det storhandling som gäller, får pengar imorrn! Finally :)
Pöss pöss
Tycker så mycket om honom och det e väl med de man älskar som man ska skåla in det nya året med??!!
Nu tittar jag på tv men tänkte för en gångs skull ringa Marie. saknar henne och vårt umgänge jättemycket. Vi får försöka ta igen det på nått vis snart...
Men hon e en riktigt bra vän och kommer alltid vara det :)
Hoppas ni läsare haft en bra dag!
Imorrn blir det storhandling som gäller, får pengar imorrn! Finally :)
Pöss pöss
Color Me
Yes, nu e jag färdigsminkad sen ska jag bara byta byxor innan jag går till bussen. Ska köpa kort till Syster på vägen som mamma inte kunnat göra. O på bussen ska jag möta mormor :)
Det ska bli riktigt kul att fira systers födelsedag som sagt. Äta god mat o tårta!
Ha ha skolfröken pose???
Och jag längtar faktiskt till julafton detta år. Ska till mamma då såklart, men mamma har bestämt att i år ska hon inte släpa hem massor med julmat som det bara blir över massa av. Utan hon ska laga EN rätt o sen ska vi ha skiit god efterrätt efteråt, kommer inte ihåg vad det heter men det e iaf, skivade jordgubbar, banan och kiwi som man värmer i ugnen och har smält VIT CHOKLAD över, så jäävla gott, hihi.
Inte nånting som man får äta så ofta bara när man kör LCHF men det e ju bara julafton 1 gång/år...
Och jag känner faktiskt likadant som jag gjorde inför min födelsedag att jag bryr mig inte om julklapparna speciellt mycket. Asså det e ju klart att det e kul att få nått, men jag tycker det roliga e ju att träffas o vara tillsammans.
Big eyes...
Kanske låter som jag blivit tråkig men jag ska tala om att det e jävligt skönt att inte känna så himla stora förväntningar över vad man ska få eftersom man sällan får det man vill ha iaf. Det känns faktiskt som om jag mognat lite sen förra julen.
Usch den vill inte jag minnas men jag gör d ändå. Jag var inlagd då och fick permis över julafton. Och gissa vad jag gjorde den dagen...
Jag hade tvättstugan och somnade i soffan o höll på att missa att hämta mina kläder eftersom jag inte hade kunnat sova natten innan.
Jag hade ingen kontakt med min familj då efter en händelse och jag var RIKTIGT deppig o nere.
Men denna jul ska det bli bättre. Jag ska iaf inte tvätta eller vara själv då.
Tycker ändå att det e bra att man vet att man "klarar" att vara själv en julafton inför framtiden. Så att man inge döör om man måste jobba på julafton o så...
Dr Peder från MBT-teamet ringde förut oxå. Vi ska träffas på månad kl 11.00. Då tar jag halv 11 bussen dit, ska ju ändå tillbaka till hispan sen...
På torsdag nästa vecka ska teamet avgöra slutgiltigt om jag ska få komma med i terapin eller inte.
Men de e ju som sagt vääldigt positiva så jag tror o hoppas att jag kommer med:)
Piercing ♥
Det känns äntligen som om saker börjar ordna sig för mig. Som att jag nu ÄNTLIGEN har valt rätt väg.
Terapin kommer vara jävligt jobbig men det ska ju inte vara lätt att gå en terapi för isf skulle man ju inte behöva gå på den. Jag ser fram emot det nya året och vad det har i beredskap för mig.
I det året inkluderar jag givetvis Fredrik. Jag önskar o hoppas att vi kan komma nära varandra riktigt ordentligt :)
Jag ser även möjlighet till att jag ska må mycket bättre och inte åka in på sjukhus så mycket.
Och jag hoppas att min ekonomiska situation ska ordna upp sig.
Ja, jag ser helt enkelt fram emot år 2010, även fast jag vet att det inte kommer bli perfekt.
Ingenting kan nånsin bli helt perfekt.
Lyckan kommer inifrån!
Det ska bli riktigt kul att fira systers födelsedag som sagt. Äta god mat o tårta!
Ha ha skolfröken pose???
Och jag längtar faktiskt till julafton detta år. Ska till mamma då såklart, men mamma har bestämt att i år ska hon inte släpa hem massor med julmat som det bara blir över massa av. Utan hon ska laga EN rätt o sen ska vi ha skiit god efterrätt efteråt, kommer inte ihåg vad det heter men det e iaf, skivade jordgubbar, banan och kiwi som man värmer i ugnen och har smält VIT CHOKLAD över, så jäävla gott, hihi.
Inte nånting som man får äta så ofta bara när man kör LCHF men det e ju bara julafton 1 gång/år...
Och jag känner faktiskt likadant som jag gjorde inför min födelsedag att jag bryr mig inte om julklapparna speciellt mycket. Asså det e ju klart att det e kul att få nått, men jag tycker det roliga e ju att träffas o vara tillsammans.
Big eyes...
Kanske låter som jag blivit tråkig men jag ska tala om att det e jävligt skönt att inte känna så himla stora förväntningar över vad man ska få eftersom man sällan får det man vill ha iaf. Det känns faktiskt som om jag mognat lite sen förra julen.
Usch den vill inte jag minnas men jag gör d ändå. Jag var inlagd då och fick permis över julafton. Och gissa vad jag gjorde den dagen...
Jag hade tvättstugan och somnade i soffan o höll på att missa att hämta mina kläder eftersom jag inte hade kunnat sova natten innan.
Jag hade ingen kontakt med min familj då efter en händelse och jag var RIKTIGT deppig o nere.
Men denna jul ska det bli bättre. Jag ska iaf inte tvätta eller vara själv då.
Tycker ändå att det e bra att man vet att man "klarar" att vara själv en julafton inför framtiden. Så att man inge döör om man måste jobba på julafton o så...
Dr Peder från MBT-teamet ringde förut oxå. Vi ska träffas på månad kl 11.00. Då tar jag halv 11 bussen dit, ska ju ändå tillbaka till hispan sen...
På torsdag nästa vecka ska teamet avgöra slutgiltigt om jag ska få komma med i terapin eller inte.
Men de e ju som sagt vääldigt positiva så jag tror o hoppas att jag kommer med:)
Piercing ♥
Det känns äntligen som om saker börjar ordna sig för mig. Som att jag nu ÄNTLIGEN har valt rätt väg.
Terapin kommer vara jävligt jobbig men det ska ju inte vara lätt att gå en terapi för isf skulle man ju inte behöva gå på den. Jag ser fram emot det nya året och vad det har i beredskap för mig.
I det året inkluderar jag givetvis Fredrik. Jag önskar o hoppas att vi kan komma nära varandra riktigt ordentligt :)
Jag ser även möjlighet till att jag ska må mycket bättre och inte åka in på sjukhus så mycket.
Och jag hoppas att min ekonomiska situation ska ordna upp sig.
Ja, jag ser helt enkelt fram emot år 2010, även fast jag vet att det inte kommer bli perfekt.
Ingenting kan nånsin bli helt perfekt.
Lyckan kommer inifrån!
Jag kämpar, oo ja vad jag kämpar...
Vet inte om detta e slutet. Är det d? Snälla, säg mig att det inte e det. Jag vill inte att allt ska vara slut än. Allt har väl precis bara börjat...eller?!
Känslorna kastar sig över mig, exploderar till mikro organismer som äter sig in i varje cell på kroppen och jag får en stor känsla av meningslöshet och jag vill bara ge upp. Varför ska jag behöva kämpa så jävla mycket för att få ett vanligt liv? Var jag verkligen så hemsk i mitt förra liv att jag förtjänar detta helvete, ja som du nu läser ser jag detta som ett helvete... Vad e det för mening med mitt liv? Betyder jag nått? För nån? Eller e jag bara EN I MÄNGDEN? Jag vet inte och det stör mig.
Sitter invirad i min nya filt o tittar mig runt i lägenheten. Där jag VISSTE att allt skulle bli så jävla bra, bara jag fick flytta dit. Hit. men e det bra då. Nää. Jag ligger inspärrad på psyk med LPT sen den 8/9-09. Visst min läkare säger att jag blivit bättre, men ska man känna sig redo att ge upp då. Känna att man e milli sekunder från att ta det där rakbladet som ligger i byrån och dra längs handlederna, se hur såret öppnar sig, hur huden delar sig, hur blodet väller fram. Jag tror inte det.
Ja mina vänner, det ÄR en fantasi jag har just nu och jag vet inte om den kommer bli verklighet ikväll. Just nu vet jag ingenting om allting. Det känns bara tomt. Svart. Tårarna tränger sig upp och ögonen fylls, rinner över och bildar fåror längs kinderna...
Poesi. Leka med orden. Låta orden leka.
Jag drömmer patetiska drömmar, som jag inte ens vill erkänna för mig själv att jag har. Men oo boy vad jag har de. Dem finns där, precis som de andra drömmarna.
Mina muskler vränger sig inuti mig, de stramar, knuffas o värker. Mobilen ringer och jag vill inte. NEEEJ SLUTA, låt mig vara. Jag har ont. Det gör så jävla ont. Bara för att jag håller på att sluta med benzo medicinerna. Kommer jag klara av detta? Det e ett HELVETE!!! Jag vill inte. Jag orkar inte...
Nu får orden sluta leka för nu ska jag ringa till avdelningen och sätta på mig min "jag-mår-jätte-bra-röst" och säga att allt e tipp topp.
Vilket det långt ifrån är...
Känslorna kastar sig över mig, exploderar till mikro organismer som äter sig in i varje cell på kroppen och jag får en stor känsla av meningslöshet och jag vill bara ge upp. Varför ska jag behöva kämpa så jävla mycket för att få ett vanligt liv? Var jag verkligen så hemsk i mitt förra liv att jag förtjänar detta helvete, ja som du nu läser ser jag detta som ett helvete... Vad e det för mening med mitt liv? Betyder jag nått? För nån? Eller e jag bara EN I MÄNGDEN? Jag vet inte och det stör mig.
Sitter invirad i min nya filt o tittar mig runt i lägenheten. Där jag VISSTE att allt skulle bli så jävla bra, bara jag fick flytta dit. Hit. men e det bra då. Nää. Jag ligger inspärrad på psyk med LPT sen den 8/9-09. Visst min läkare säger att jag blivit bättre, men ska man känna sig redo att ge upp då. Känna att man e milli sekunder från att ta det där rakbladet som ligger i byrån och dra längs handlederna, se hur såret öppnar sig, hur huden delar sig, hur blodet väller fram. Jag tror inte det.
Ja mina vänner, det ÄR en fantasi jag har just nu och jag vet inte om den kommer bli verklighet ikväll. Just nu vet jag ingenting om allting. Det känns bara tomt. Svart. Tårarna tränger sig upp och ögonen fylls, rinner över och bildar fåror längs kinderna...
Poesi. Leka med orden. Låta orden leka.
Jag drömmer patetiska drömmar, som jag inte ens vill erkänna för mig själv att jag har. Men oo boy vad jag har de. Dem finns där, precis som de andra drömmarna.
Mina muskler vränger sig inuti mig, de stramar, knuffas o värker. Mobilen ringer och jag vill inte. NEEEJ SLUTA, låt mig vara. Jag har ont. Det gör så jävla ont. Bara för att jag håller på att sluta med benzo medicinerna. Kommer jag klara av detta? Det e ett HELVETE!!! Jag vill inte. Jag orkar inte...
Nu får orden sluta leka för nu ska jag ringa till avdelningen och sätta på mig min "jag-mår-jätte-bra-röst" och säga att allt e tipp topp.
Vilket det långt ifrån är...
Rädsla vs Lycka
Känner enorm rädsla för att åka hem idag, varför? Kan det vara så töntigt att mitt TRASIGA NERVSYSTEM reagerar på alla mina nya möbler som att det inte är MITT HEM längre, att jag inte känner igen mig? Det som e nytt kan vara skrämmande får jag ofta höra. Det man e van med är man oftast trygg med , även om det e nått negativt. Försöker tänka på hur mycket jag verkligen VILL HEM, för det vill jag ju...eller?!!
Ska iaf hem till mamma först o hämta lite av mina saker, mina kuddar till soffan och en ny matbordslampa som jag ska få, eftersom jag har haft 2 små apor vid namn NOVA & NELLIE som har HÄNGT SÖNDER den gamla.
Men jag tror verkligen att det e lite så jag känner, att det inte e mitt hem längre. Jag åkte ifrån det för tidigt, det var helt fel. jag skulle ha stannat redan första natten - men nu blev det inte så, jag måste ta detta klivet - ta denna FÖRSTA NATT, sen tror jag det kommer kännas bättre när jag märker att jag trivs med mina nya saker. Att det inte e farligt att förnya omgivningen...
Jag e även rädd för hur det blir ang MBT-terapin. Jag har inte hört nått på hela veckan. Betyder det att jag inte får komma med på den??!! Vad ska jag göra isf?
Jag pratade ju länge med ssk Raidy igår o vi pratade mycket om hur viktigt det e att INTE OROA SIG I FÖRVÄG för saker man inte har nån aning om hur det blir. Man ödslar så himla mycket energi genom att göra det, speciellt om det visar sig att man inte egentligen behövt oroa sig. Och dubbelt så mycket energi går åt om det visar sig gå galet, för det e ju inte precis så att när det jag oroar mig för händer, då rycker jag på axlarna o säger äsch det här har jag redan oroat mig för så det berör inte mig nu. Så gör man ju inte utan istället tänker man väl, vad var det jag sa, jag e värdelös eller mitt liv e hemsk eller ingenting kommer nånsin lösa sig för mig...man bara bygger på det NEGATIVA.
Nä man måste våga se saker ur en mer positiv vinkel. Och en sak jag än en gång fått bekräftat e att man blir INTE LYCKLIG AV MATERIELLA TING. Hur mycket nytt man än skulle kunna skaffa, hur mycket dyra o fina saker man än äger så e det inte där lyckan sitter. Den sitter inom en. Man kan ha hur många fina bilar som helst, man kan äga 6 miljoners villan i Hollywood, man kan ha allt man önskar sig i kläd väg, man kan se "perfekt" ut på utsidan, men det spelar som helst ingen roll för e man inte lycklig INOMBORDS så kan ingen av dessa saker påverka det. Och hur hittar man lyckan inom sig då? Ja, det går nog olika till för alla men jag tror att gemensamt med alla e att man måste börja lära sig tänka mer positivt. Man kan lära sig, precis som man faktiskt har lärt sig att tänka negativt... Så fort en negativ tanke dyker upp ska man tänka tvärtom o till sist kommer det positiva att ta över, precis som det negativa gjorde en gång i tiden...
Livet går vidare och det gäller att acceptera vissa saker. Ta lärdom av vissa saker. JAG TROR att vi alla e här av en anledning. Vi alla har nånting att lära oss själva eller andra på när vi e här på jorden som människor.
Jag ska iaf inte sluta med att kämpa, en dag ska jag bli av med min rädsla o hitta lyckan INOM MIG.
jag ska lära mig och de mina det jag kom för att göra.
DET KAN BARA SLUTA BRA OM MAN HAR DEN INSTÄLLNINGEN!
Ta hand om er.
Puss
Ska iaf hem till mamma först o hämta lite av mina saker, mina kuddar till soffan och en ny matbordslampa som jag ska få, eftersom jag har haft 2 små apor vid namn NOVA & NELLIE som har HÄNGT SÖNDER den gamla.
Men jag tror verkligen att det e lite så jag känner, att det inte e mitt hem längre. Jag åkte ifrån det för tidigt, det var helt fel. jag skulle ha stannat redan första natten - men nu blev det inte så, jag måste ta detta klivet - ta denna FÖRSTA NATT, sen tror jag det kommer kännas bättre när jag märker att jag trivs med mina nya saker. Att det inte e farligt att förnya omgivningen...
Jag e även rädd för hur det blir ang MBT-terapin. Jag har inte hört nått på hela veckan. Betyder det att jag inte får komma med på den??!! Vad ska jag göra isf?
Jag pratade ju länge med ssk Raidy igår o vi pratade mycket om hur viktigt det e att INTE OROA SIG I FÖRVÄG för saker man inte har nån aning om hur det blir. Man ödslar så himla mycket energi genom att göra det, speciellt om det visar sig att man inte egentligen behövt oroa sig. Och dubbelt så mycket energi går åt om det visar sig gå galet, för det e ju inte precis så att när det jag oroar mig för händer, då rycker jag på axlarna o säger äsch det här har jag redan oroat mig för så det berör inte mig nu. Så gör man ju inte utan istället tänker man väl, vad var det jag sa, jag e värdelös eller mitt liv e hemsk eller ingenting kommer nånsin lösa sig för mig...man bara bygger på det NEGATIVA.
Nä man måste våga se saker ur en mer positiv vinkel. Och en sak jag än en gång fått bekräftat e att man blir INTE LYCKLIG AV MATERIELLA TING. Hur mycket nytt man än skulle kunna skaffa, hur mycket dyra o fina saker man än äger så e det inte där lyckan sitter. Den sitter inom en. Man kan ha hur många fina bilar som helst, man kan äga 6 miljoners villan i Hollywood, man kan ha allt man önskar sig i kläd väg, man kan se "perfekt" ut på utsidan, men det spelar som helst ingen roll för e man inte lycklig INOMBORDS så kan ingen av dessa saker påverka det. Och hur hittar man lyckan inom sig då? Ja, det går nog olika till för alla men jag tror att gemensamt med alla e att man måste börja lära sig tänka mer positivt. Man kan lära sig, precis som man faktiskt har lärt sig att tänka negativt... Så fort en negativ tanke dyker upp ska man tänka tvärtom o till sist kommer det positiva att ta över, precis som det negativa gjorde en gång i tiden...
Livet går vidare och det gäller att acceptera vissa saker. Ta lärdom av vissa saker. JAG TROR att vi alla e här av en anledning. Vi alla har nånting att lära oss själva eller andra på när vi e här på jorden som människor.
Jag ska iaf inte sluta med att kämpa, en dag ska jag bli av med min rädsla o hitta lyckan INOM MIG.
jag ska lära mig och de mina det jag kom för att göra.
DET KAN BARA SLUTA BRA OM MAN HAR DEN INSTÄLLNINGEN!
Ta hand om er.
Puss
Må bra, ingen känsla?
Fick en kommentar om att må bra INTE är en känsla utan något man BESTÄMMER sig för. Då blir min mot fråga? Så varje gång man mår dåligt - då har man bestämmt sig för det oxå.
Klart som sjutton att må bra kan kallas för en känsla, det ÄR en känsla. Hade det varit så lätt att bara "bestämma sig" för hur man mår skulle ju INGEN MÅ DÅLIGT!!!!
Förlåt mig men jag håller INTE med dig Anonym, men tack för kramen...
____________________________________________________________________________________
Ja nu har vi haft underhållning här på avd i form av amerikansk country musik. De var duktiga, men det hela kändes patetiskt, tyckte nästan lite synd om de för de var helt klart för bra för att behöva spela på sjukhus. Men vad vet jag det kanske de gör för att de vill?
Jag har tvättat en maskin kläder som nu e på torkning. Har ringt o pratat med Jysk och de kommer på tisdag mellan kl 10-15 och levererar mina saker och möbler. Har kollat vilka som jobbar då och jag tror o hoppas att det löser sig så jag kan få hjälp av nån personal då. Ska prata med ssk Daniel sen om det.
Om exakt 1 timme kommer Susana o vi ska åka in till Skanstull till East street o fixa min piercing. Jag ska se om de har nått fint smycke till näsan oxå :P
Försöker desperat hitta den må bra känslan jag hade inatt, och jag kan svagt känna att den finns där inom mig nånstans...Somewhere is that right FEELING!!!! Detta ska bli en positiv dag, så mycket det nu går.
Fick prata med den andre doktorn eftersom "min" doktor e på semester ang perm i helgen, o gissa vad. Jag får permis från lördag kl 13 till söndag kl 14!!!
Gissa om jag e glad men ändå nervös. Nervös för att jag ska banga imorrn ändå...av rädsla för att jag inte kommer klara av ensamheten, men känner jag så kommer jag tvinga hem mig själv. Måste ju njuta en sista natt med mina gamla möbler...he he he.
Jag känner hur mycket ord jag har inom mig. Jag lyssnar på musik på svag volym men jag kan ändå höra knattrandet från tangenterna när mina fingrar bildar ord, meningar, stycken - som kanske inte intresserar nån men det spelar ingen roll. Jag skriver för att jag älskar det och det kommer jag alltid att göra. Att skriva har räddat mig många ggr. Ooo ja vad det har räddat mig. Tror jag har över 10 fulla dagböcker från att jag var 17 år tills jag var 18. Tjocka dagböcker, fulla med ord - mina ord. Tyvärr inte så roliga kanske för det var då allt det jobbiga tog sin början. Men jag kan säga att om jag inte hade haft dagböckerna då (som jag valde ut i affären med stor omsorg och alltid gav ett namn) och min blogg nu, skullle jag må tusen ggr sämre. Att skriva e befriande. En känsla av att släppa fram allting. Man behöver inte tänka. Bara låta fingrarna styra och se hur ord, meningar och stycken bildas. Det intresserar mig. Skrivandet. Ska nog göra slag i saken efter nyår och börja en skrivar kurs som jag så länge har drömt om och alla tjatat på mig att jag borde börja på. Ska göra slag i saken nu har jag bestämt.
Ibland behöver man bara en liten knuff i baken - av sig själv eller nån annan...
Idag är jag glad, idag mår jag bra. Imorgon vet jag ingenting om, men just idag är en bra dag som jag ska minnas med värme, för mina bra dagar är just nu mycket färre än de dåliga!
Jag vill flyga upp till himlen, dansa på molnen och gå balansgång på regnbågen...
Ha ha ha - gammal bild
Klart som sjutton att må bra kan kallas för en känsla, det ÄR en känsla. Hade det varit så lätt att bara "bestämma sig" för hur man mår skulle ju INGEN MÅ DÅLIGT!!!!
Förlåt mig men jag håller INTE med dig Anonym, men tack för kramen...
____________________________________________________________________________________
Ja nu har vi haft underhållning här på avd i form av amerikansk country musik. De var duktiga, men det hela kändes patetiskt, tyckte nästan lite synd om de för de var helt klart för bra för att behöva spela på sjukhus. Men vad vet jag det kanske de gör för att de vill?
Jag har tvättat en maskin kläder som nu e på torkning. Har ringt o pratat med Jysk och de kommer på tisdag mellan kl 10-15 och levererar mina saker och möbler. Har kollat vilka som jobbar då och jag tror o hoppas att det löser sig så jag kan få hjälp av nån personal då. Ska prata med ssk Daniel sen om det.
Om exakt 1 timme kommer Susana o vi ska åka in till Skanstull till East street o fixa min piercing. Jag ska se om de har nått fint smycke till näsan oxå :P
Försöker desperat hitta den må bra känslan jag hade inatt, och jag kan svagt känna att den finns där inom mig nånstans...Somewhere is that right FEELING!!!! Detta ska bli en positiv dag, så mycket det nu går.
Fick prata med den andre doktorn eftersom "min" doktor e på semester ang perm i helgen, o gissa vad. Jag får permis från lördag kl 13 till söndag kl 14!!!
Gissa om jag e glad men ändå nervös. Nervös för att jag ska banga imorrn ändå...av rädsla för att jag inte kommer klara av ensamheten, men känner jag så kommer jag tvinga hem mig själv. Måste ju njuta en sista natt med mina gamla möbler...he he he.
Jag känner hur mycket ord jag har inom mig. Jag lyssnar på musik på svag volym men jag kan ändå höra knattrandet från tangenterna när mina fingrar bildar ord, meningar, stycken - som kanske inte intresserar nån men det spelar ingen roll. Jag skriver för att jag älskar det och det kommer jag alltid att göra. Att skriva har räddat mig många ggr. Ooo ja vad det har räddat mig. Tror jag har över 10 fulla dagböcker från att jag var 17 år tills jag var 18. Tjocka dagböcker, fulla med ord - mina ord. Tyvärr inte så roliga kanske för det var då allt det jobbiga tog sin början. Men jag kan säga att om jag inte hade haft dagböckerna då (som jag valde ut i affären med stor omsorg och alltid gav ett namn) och min blogg nu, skullle jag må tusen ggr sämre. Att skriva e befriande. En känsla av att släppa fram allting. Man behöver inte tänka. Bara låta fingrarna styra och se hur ord, meningar och stycken bildas. Det intresserar mig. Skrivandet. Ska nog göra slag i saken efter nyår och börja en skrivar kurs som jag så länge har drömt om och alla tjatat på mig att jag borde börja på. Ska göra slag i saken nu har jag bestämt.
Ibland behöver man bara en liten knuff i baken - av sig själv eller nån annan...
Idag är jag glad, idag mår jag bra. Imorgon vet jag ingenting om, men just idag är en bra dag som jag ska minnas med värme, för mina bra dagar är just nu mycket färre än de dåliga!
Jag vill flyga upp till himlen, dansa på molnen och gå balansgång på regnbågen...
Ha ha ha - gammal bild
Candy
Ligger här i sängen och lyssnar på Never ending Story med Within Temptation och e så fruktansvärt godis sugen.
Det känns som om det e flera veckor sen jag åt godis när det i själva verket är typ 3 dagar sen...
De var här från MBT-teamet för en stund sen och jag fick en DRÖS med papper med frågor som jag ska fylla i, så fort som möjligt... Sen fick jag en sista tid till detta med själva UTREDNINGEN, på måndag kl 10.
Har varit på ssk Christoffer och frågat när jag ska få dagens dos dropp (jag har 2 ggr kvar) och då sa han att han kunde sätta det på en gång eftersom jag redan hade nål. Men det gjorde så satans ont. Visade sig att kärlet hade spruckit så det var bara att ta bort nålen. Och så skulle han sätta en ny, men han gav upp så nu ska de ringa efter stick hjälp IGEN...
Åhh nu lyssnar jag på låten Hungry Eyes från filmen Dirty Dancing. Och jag drömmer om framtiden. Framtiden jag inte trodde jag hade men som jag nu inser att jag VÄLJER om den finns eller ej. Och jag väljer f.r.a.m.t.i.d.e.n.
Det e med nyfikna känslor jag tänker på den. Känns lite som julafton hela tiden. Pirr i magen. Nervös. Längtansfull. Alla känslor finns med.
Och jag längtar så ooootroligt mycket efter mina nya möbler och saker från Jysk. Jag ser mig själv hemma, hur jag går omkring o pysslar o får det riktigt mysigt och fint.
Jag verkligen ÄLSKAR att pyssla och fixa hemma :D
Då återstår bara en enda fråga:
Ska jag unna mig lite godis till filmen jag ska titta på ikväll?
Det känns som om det e flera veckor sen jag åt godis när det i själva verket är typ 3 dagar sen...
De var här från MBT-teamet för en stund sen och jag fick en DRÖS med papper med frågor som jag ska fylla i, så fort som möjligt... Sen fick jag en sista tid till detta med själva UTREDNINGEN, på måndag kl 10.
Har varit på ssk Christoffer och frågat när jag ska få dagens dos dropp (jag har 2 ggr kvar) och då sa han att han kunde sätta det på en gång eftersom jag redan hade nål. Men det gjorde så satans ont. Visade sig att kärlet hade spruckit så det var bara att ta bort nålen. Och så skulle han sätta en ny, men han gav upp så nu ska de ringa efter stick hjälp IGEN...
Åhh nu lyssnar jag på låten Hungry Eyes från filmen Dirty Dancing. Och jag drömmer om framtiden. Framtiden jag inte trodde jag hade men som jag nu inser att jag VÄLJER om den finns eller ej. Och jag väljer f.r.a.m.t.i.d.e.n.
Det e med nyfikna känslor jag tänker på den. Känns lite som julafton hela tiden. Pirr i magen. Nervös. Längtansfull. Alla känslor finns med.
Och jag längtar så ooootroligt mycket efter mina nya möbler och saker från Jysk. Jag ser mig själv hemma, hur jag går omkring o pysslar o får det riktigt mysigt och fint.
Jag verkligen ÄLSKAR att pyssla och fixa hemma :D
Då återstår bara en enda fråga:
Ska jag unna mig lite godis till filmen jag ska titta på ikväll?
Friskheten
Jag sitter här på sängen, med mitt dropp och funderar på om jag är "frisk" nu. Asså jag menar så frisk så att jag klarar att bli utskriven...
Vette fan. jag tvekar, för igår kväll fick jag världens panik ångest attack igen. Jag mådde skit igen, vilket resulterade i några nya brännskador...
Ahhhhh jag blir så trött på mig själv o min diagnos. Kan jag inte bara få må bra, eller åtminstone OK?????
Idag ska jag iaf satsa på att komma iväg på kör repetion på kvällen. Mamma har bjudit mig på middag oxå. Så det skulle vara lite kul om jag kunde få åka till henne o sen kören... Men vi får väl se. Förra måndagen sket det sig för jag fick en dunder ångest attack precis när Susana kom o skulle följa med mig.
Men det e färdigt med det nu tycker jag. Jag behöver inga fler sånna. Hela mina armar o ben visar tydligt att jag har haft sånna ångest attacker färdigt nu, egentligen för länge sen...
Men det e som att ångesten inte vill släppa taget, eller kan det vara så att det e jag som inte vill släppa taget om ångesten...börjar fundera.
Jag vill bli frisk, må bra.
Jag längtar efter friskheten!
Hur e det med er idag vänner? Skriv gärna o berätta hur ni mår o vad ni har för er!
Nu e det snart mat, jag e as hungrig.
Och mitt dumma dropp vill inte fungera o jag har lust att bara slita ut det. Lägga benen på ryggen och springa ifrån allting...
Suuuck
Vette fan. jag tvekar, för igår kväll fick jag världens panik ångest attack igen. Jag mådde skit igen, vilket resulterade i några nya brännskador...
Ahhhhh jag blir så trött på mig själv o min diagnos. Kan jag inte bara få må bra, eller åtminstone OK?????
Idag ska jag iaf satsa på att komma iväg på kör repetion på kvällen. Mamma har bjudit mig på middag oxå. Så det skulle vara lite kul om jag kunde få åka till henne o sen kören... Men vi får väl se. Förra måndagen sket det sig för jag fick en dunder ångest attack precis när Susana kom o skulle följa med mig.
Men det e färdigt med det nu tycker jag. Jag behöver inga fler sånna. Hela mina armar o ben visar tydligt att jag har haft sånna ångest attacker färdigt nu, egentligen för länge sen...
Men det e som att ångesten inte vill släppa taget, eller kan det vara så att det e jag som inte vill släppa taget om ångesten...börjar fundera.
Jag vill bli frisk, må bra.
Jag längtar efter friskheten!
Hur e det med er idag vänner? Skriv gärna o berätta hur ni mår o vad ni har för er!
Nu e det snart mat, jag e as hungrig.
Och mitt dumma dropp vill inte fungera o jag har lust att bara slita ut det. Lägga benen på ryggen och springa ifrån allting...
Suuuck
Godnatt 23-åringen!
Usch det e hemskt att tänka att jag ALDRIG MER kommer vara 23 år. Imorrn fyller jag 24 år men jag vill inte, tror jag. Men livet går vidare och man får vara glad o tacksam så länge man får vara med på livets resa.
Jag hoppas att jag får vara med ett bra tag till...
Ja, kvällen e här. Dagen har gått fort idag måste jag säga. Nu ska jag invänta 22 medsen o sen gå o sova. E jätte trött.
GODNATT ÖNSKAR 23-ÅRINGEN!
(JA JAG VET JAG E BARNSLIG)
Jag hoppas att jag får vara med ett bra tag till...
Ja, kvällen e här. Dagen har gått fort idag måste jag säga. Nu ska jag invänta 22 medsen o sen gå o sova. E jätte trött.
GODNATT ÖNSKAR 23-ÅRINGEN!
(JA JAG VET JAG E BARNSLIG)
Poesi
Jag försöker desperat hitta min sida av poesi som jag brukar vara ganska duktig på att ta fram när jag mår för jävligt, men nu står det still, helt tomt av ord i huvudet...och det gör mig frustrerad.
Fick reda på att ssk Christoffer ska prata med mig "om ett par timmar" (nu har det gått 4 timmar), ang mitt X-tra Vak, om det ska kvarstå eller om de ska ta bort det. Suck, orka bry sig...
Har även fått reda på att msk Micke tar SIN bil på torsdag och åker med mig till Jysk, så jag får handla. TACK FÖR ATT DET FINNS SNÄLLA SJÄLAR KVAR PÅ DENNA JORD.
Och jag ryyyser när jag tänker på mitt "läkarsamtal" jag hade idag med Dr J. Det var bara hon och jag. Hon satte sig på stolen bredvid sängen och de kom tårarna. Bara sprutade fram allt jag känner, tänker, tycker. Vi gick in på behandlingsrummet och hon kollade på mina sår som gör så satans ont o bestämde att jag ska börja äta pencilin igen. Sen la hon armen om mig där jag satt hulkandes och gråtandes och hon sa "vad ska jag göra för att du ska förstå att vi inte hatar dig utan tycker om dig och att vi, JAG, tar dig och allt du säger på riktigt allvar"... Jag grät bara fram "jag vet inte, jag vet ingenting" och det kändes så konstigt att sitta lutandes mot ÖL arm, ungefär som om det var en person som stod mig VÄLDIGT nära, och bara låta tårana och snoret rinna... Det var en märklig känlsa vill jag lova. Hur som helst jag gick därifrån med löfte från henne att jag ska få vb medicin o pencilin på en gång. Hann till min säng o då kommer en personal in o sätter sig hos mig - X-vak var det ja...
Jag blir så trött. Det känns som all min kraft e borta.
Jag orkar inte vara trevlig mot patienterna här, jag stöter undan alla sakta men säkert känns det som.
Jag lär väl se vilka jag har kvar när allt detta blivit bättre. Det kommer ju betyda att det e några människor jag faktiskt kan lita på...
Och jag rös när jag läste orden i älsklingens sms "Jag lämnar dig aldrig".
Det om något betyder mycket.
Tycker såååå mycket om dig Fredrik ♥♥♥
Nu har vi precis ätit middag. Jag tvingar i mig maten fast jag egentligen inte har nån matlust. Och jag undrar. Ska det verkligen vara så här tufft. Om ett par veckor har jag varit här i 2 månader... Vill och kan inte inse att jag faktiskt mår för jävligt just nu och att det är värre än på väldigt länge. Jag blundar hellre för det.
Hela min värd är suddig.
_______________________________________________________________________________________________
HER SUICIDE
There was a little girl,
in a BIG world.
She spent here time,
hiding and running from the dark.
There was a young girl in a VERY BIG world.
She spent her time IN the dark.
There was a young woman in a deep black hole.
She spent here time cutting and burning herself to survive.
Locked up in a hospital,
she tried to live,
day by day.
Now,
the young woman is still fighting for her right to live.
Behind locked doors.
She wants to die,
her soul is already dead.
Here wounds cry for the grave,
will she be denide, Christ?
HER SUICIDE!
Are there any hope for this young woman?
(I don´t think so,
because the young woman is me)
SKRIVEN AV MIG DEN 3/10-08 DÅ JAG OXÅ VAR INLAGD...
LILLA SJÄLVMORDS FLICKA
Jo,
jag har faktiskt varit en liten flicka.
Men ÅNGESTEN
fick ett stadigt grepp om mig redan när jag var 1 år.
jo, jag minns
Åren gick, livrädd för varje ny dag.
Skolåren var hemska.
"Ont i magen" löd mina ord ofta.
(men orden borde ha varit ont i själen)
Grov mobbning. Rädd för allt.
Jag försvann där nånstans.
I ångesten och rädslan dog min själ.
Hatade mig själv, ville dö.
Jag hade gett upp.
16 årig tjej blev förälskad i rakbladen.
Och tack vare de kunde jag fortsätta överleva.
Andas.
Varje dag och natt, nya sår, mer blod.
INLÅST
BUP Danderyd och sen Magnus Huss ungdomsavdelning på KS.
Sedan dess har jag inte levt.
Bara överlevt.
Jag har varit och är långt borta. Inom mig.
Dit ingen kan komma.
Robotarna säger:
"Men Rebecka, du har ju kommit så långt. Du har så mycket styrka inom dig."
Ibland tittar jag fram från platsen inom mig
och då
kan jag ibland le,
ibland skratta.
Men robotarna ser inte mina ögon.
(tomma och svarta)
Nu har jag ingen kraft kvar...
...jag bara längtar till min grav.
- SKRIVEN SAMMA DAG SOM DEN ANDRA-
_____________________________________________________________________________________________
Jag undrar var jag är på väg. Är jag på väg mot graven jag själv har byggt på eller håller jag på att resa mig och lämna det arbetet bakom mig och satsa på nått sunt, på nått bra.
Jag hoppas det e det sist nämnda...
Fick reda på att ssk Christoffer ska prata med mig "om ett par timmar" (nu har det gått 4 timmar), ang mitt X-tra Vak, om det ska kvarstå eller om de ska ta bort det. Suck, orka bry sig...
Har även fått reda på att msk Micke tar SIN bil på torsdag och åker med mig till Jysk, så jag får handla. TACK FÖR ATT DET FINNS SNÄLLA SJÄLAR KVAR PÅ DENNA JORD.
Och jag ryyyser när jag tänker på mitt "läkarsamtal" jag hade idag med Dr J. Det var bara hon och jag. Hon satte sig på stolen bredvid sängen och de kom tårarna. Bara sprutade fram allt jag känner, tänker, tycker. Vi gick in på behandlingsrummet och hon kollade på mina sår som gör så satans ont o bestämde att jag ska börja äta pencilin igen. Sen la hon armen om mig där jag satt hulkandes och gråtandes och hon sa "vad ska jag göra för att du ska förstå att vi inte hatar dig utan tycker om dig och att vi, JAG, tar dig och allt du säger på riktigt allvar"... Jag grät bara fram "jag vet inte, jag vet ingenting" och det kändes så konstigt att sitta lutandes mot ÖL arm, ungefär som om det var en person som stod mig VÄLDIGT nära, och bara låta tårana och snoret rinna... Det var en märklig känlsa vill jag lova. Hur som helst jag gick därifrån med löfte från henne att jag ska få vb medicin o pencilin på en gång. Hann till min säng o då kommer en personal in o sätter sig hos mig - X-vak var det ja...
Jag blir så trött. Det känns som all min kraft e borta.
Jag orkar inte vara trevlig mot patienterna här, jag stöter undan alla sakta men säkert känns det som.
Jag lär väl se vilka jag har kvar när allt detta blivit bättre. Det kommer ju betyda att det e några människor jag faktiskt kan lita på...
Och jag rös när jag läste orden i älsklingens sms "Jag lämnar dig aldrig".
Det om något betyder mycket.
Tycker såååå mycket om dig Fredrik ♥♥♥
Nu har vi precis ätit middag. Jag tvingar i mig maten fast jag egentligen inte har nån matlust. Och jag undrar. Ska det verkligen vara så här tufft. Om ett par veckor har jag varit här i 2 månader... Vill och kan inte inse att jag faktiskt mår för jävligt just nu och att det är värre än på väldigt länge. Jag blundar hellre för det.
Hela min värd är suddig._______________________________________________________________________________________________
HER SUICIDE
There was a little girl,
in a BIG world.
She spent here time,
hiding and running from the dark.
There was a young girl in a VERY BIG world.
She spent her time IN the dark.
There was a young woman in a deep black hole.
She spent here time cutting and burning herself to survive.
Locked up in a hospital,
she tried to live,
day by day.
Now,
the young woman is still fighting for her right to live.
Behind locked doors.
She wants to die,
her soul is already dead.
Here wounds cry for the grave,
will she be denide, Christ?
HER SUICIDE!
Are there any hope for this young woman?
(I don´t think so,
because the young woman is me)
SKRIVEN AV MIG DEN 3/10-08 DÅ JAG OXÅ VAR INLAGD...
LILLA SJÄLVMORDS FLICKA
Jo,
jag har faktiskt varit en liten flicka.
Men ÅNGESTEN
fick ett stadigt grepp om mig redan när jag var 1 år.
jo, jag minns
Åren gick, livrädd för varje ny dag.
Skolåren var hemska.
"Ont i magen" löd mina ord ofta.
(men orden borde ha varit ont i själen)
Grov mobbning. Rädd för allt.
Jag försvann där nånstans.
I ångesten och rädslan dog min själ.
Hatade mig själv, ville dö.
Jag hade gett upp.
16 årig tjej blev förälskad i rakbladen.
Och tack vare de kunde jag fortsätta överleva.
Andas.
Varje dag och natt, nya sår, mer blod.
INLÅST
BUP Danderyd och sen Magnus Huss ungdomsavdelning på KS.
Sedan dess har jag inte levt.
Bara överlevt.
Jag har varit och är långt borta. Inom mig.
Dit ingen kan komma.
Robotarna säger:
"Men Rebecka, du har ju kommit så långt. Du har så mycket styrka inom dig."
Ibland tittar jag fram från platsen inom mig
och då
kan jag ibland le,
ibland skratta.
Men robotarna ser inte mina ögon.
(tomma och svarta)
Nu har jag ingen kraft kvar...
...jag bara längtar till min grav.
- SKRIVEN SAMMA DAG SOM DEN ANDRA-
_____________________________________________________________________________________________
Jag undrar var jag är på väg. Är jag på väg mot graven jag själv har byggt på eller håller jag på att resa mig och lämna det arbetet bakom mig och satsa på nått sunt, på nått bra.
Jag hoppas det e det sist nämnda...
There's something about this day...
There's something about this day
That feels a lot like yesterday
Everything looks the same:
The wall, the tv set
The way I move around myself to be
Somewhere over there
Where things just seem to grow
Where somebody seems to know
What they want from me
I never felt like I belonged
To anything or anyone
Still I depend on you
For every single thing
I could be wrong about so much, but
Somewhere over there
Where things just seem to grow
Where somebody seems to know
What they want from me
I'm too young to know I'm young
I'm too selfish to be strong
Am I too old
To allow my adolescence to go on
There's something about this day
That's not at all like yesterday
I could be
Somewhere over there
Where things just seem to grow
Where somebody seems to know
What they want from me
