Håhåjaja!
Jag blir häpen över hur långt jag kommit för ja, det har jag. För första gången på ca 8 år vågar jag tro att det finns en framtid för mig. Efter bara 2 dagar av de nya rutinerna med terapi, storhandling och kör känner jag mig lyrisk. Det e detta jag så länge drömt om att leva. Efter rutiner. Jag isolerar mig inte längre, jag e aktiv. Jag la mammas ord på minnet när hon igår sa " Du e ju verkligen aktiv nuförtiden, du har nått för dig varje dag, du går mycket, du RÖR på dig..." Ja det e sant, jag sitter inte hemma i soffan och glor på film och hetsäter choklad i jakt på lyckan, i jakt efter ruset. Nej, istället går jag i terapi. Jag sjunger i kör, jag går på vatten gympa...
Jag fascineras över hur snabbt livet kan ändras. För bara ett par veckor sen var jag fortfarande inlagd på TVÅNG, med orden "Rebecka lider av en allvarlig psykisk störning..." inpräntade både på papper men även i min hjärna, funderade jag vad de orden EGENTLIGEN betyder. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad de syftar på för om man bara läser raden så säger jag på en gång, NEJ, jag e inte ett hopplöst psykfall som iaf kommer ta livet av sig. Nej, jag e en ung kvinna,påväg att ta tag i mina demoner, mina spöken. Jovisst jag lider av en jobbig och allvarlig diagnos. MEN den kan man bli av med. Jag är INTE stämplad för livet...
Det pirrar och bubblar i både magen och hjärtat när jag tänker på min älskade pojkvän. Vem kunde veta att det skulle bli vi 2? Jag erkänner att jag tyckte det kändes väldigt rätt redan från början... Jag e så lycklig över att jag har träffat honom och jag kan se oss 2 nu till sommaren. Hur vi åker och badar, går runt i stan och äter glass på mysiga cafén. Jag ser oss 2 gå¨- hand i hand - och jag kan inte hjälpa att jag ÄLSKAR honom av hela mitt ♥.
Min familj och jag fungerar riktigt bra för en gångs skull. På nått sätt har vi hittat ett sätt att förhålla oss på när vi e tillsammans då vi alla lider av diverse diagnoser. Det funkar riktigt bra och ingen annan än jag kan bli gladare när jag ser min älskade lillasyster och min vackra mamma vara lyckliga, och faktiskt LÈ på riktigt. Mamma ska den 29:e bli inlagd på sjukhus för hon ska genomgå en avancerad knä operation där de kommer BYTA UT HELA KNÄLEDEN! Visst jag erkänner att jag e nervös men jag vet att det kommer gå bra. Jag är så lycklig för min mammas skull att hon äntligen får hjälp med detta. Och till våren och sommaren ser jag hur fina och underbara promenader jag kan ta med min mamma. Jag blir rörd.
Mina tankar går ofta till Nellie nu för tiden. Jag saknar henne något enormt. Kan inte beskriva hur det känns riktigt. Men en känsla e tomhet. Det lixom fattas nått. Det är ingen liten kisse som kommer upp i sängen på morgonen och väcker mig med sina blöta pussar i ansiktet. Det e ingen som skriiiker när jag ropar att det e mat. Det e ingen som tar sönder nått, vällter något eller liknade. Det e tomt. Men jag föröker fokusera på Nova så fort jag känner av saknaden av Nellie. Jag tror starkt på att Nellie på nått vis lever vidare i Nova. Om mindre än 2 månader är det 1 år sen hon avlivades. 1 år. Vart har tiden tagit vägen???
slutligen vill jag bara säga att jag nog VET att det finns en framtid för mig. Jag måste bara lära mig att leva här och nu. Det är ju trots allt vi har. Då tiden har vi inte för den har vi passerat och framtiden vet vi inget om, alltså har vi den inte.
Ta hand om varandra där ute.
LOVE
♥
Jag fascineras över hur snabbt livet kan ändras. För bara ett par veckor sen var jag fortfarande inlagd på TVÅNG, med orden "Rebecka lider av en allvarlig psykisk störning..." inpräntade både på papper men även i min hjärna, funderade jag vad de orden EGENTLIGEN betyder. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad de syftar på för om man bara läser raden så säger jag på en gång, NEJ, jag e inte ett hopplöst psykfall som iaf kommer ta livet av sig. Nej, jag e en ung kvinna,påväg att ta tag i mina demoner, mina spöken. Jovisst jag lider av en jobbig och allvarlig diagnos. MEN den kan man bli av med. Jag är INTE stämplad för livet...
Det pirrar och bubblar i både magen och hjärtat när jag tänker på min älskade pojkvän. Vem kunde veta att det skulle bli vi 2? Jag erkänner att jag tyckte det kändes väldigt rätt redan från början... Jag e så lycklig över att jag har träffat honom och jag kan se oss 2 nu till sommaren. Hur vi åker och badar, går runt i stan och äter glass på mysiga cafén. Jag ser oss 2 gå¨- hand i hand - och jag kan inte hjälpa att jag ÄLSKAR honom av hela mitt ♥.
Min familj och jag fungerar riktigt bra för en gångs skull. På nått sätt har vi hittat ett sätt att förhålla oss på när vi e tillsammans då vi alla lider av diverse diagnoser. Det funkar riktigt bra och ingen annan än jag kan bli gladare när jag ser min älskade lillasyster och min vackra mamma vara lyckliga, och faktiskt LÈ på riktigt. Mamma ska den 29:e bli inlagd på sjukhus för hon ska genomgå en avancerad knä operation där de kommer BYTA UT HELA KNÄLEDEN! Visst jag erkänner att jag e nervös men jag vet att det kommer gå bra. Jag är så lycklig för min mammas skull att hon äntligen får hjälp med detta. Och till våren och sommaren ser jag hur fina och underbara promenader jag kan ta med min mamma. Jag blir rörd.
Mina tankar går ofta till Nellie nu för tiden. Jag saknar henne något enormt. Kan inte beskriva hur det känns riktigt. Men en känsla e tomhet. Det lixom fattas nått. Det är ingen liten kisse som kommer upp i sängen på morgonen och väcker mig med sina blöta pussar i ansiktet. Det e ingen som skriiiker när jag ropar att det e mat. Det e ingen som tar sönder nått, vällter något eller liknade. Det e tomt. Men jag föröker fokusera på Nova så fort jag känner av saknaden av Nellie. Jag tror starkt på att Nellie på nått vis lever vidare i Nova. Om mindre än 2 månader är det 1 år sen hon avlivades. 1 år. Vart har tiden tagit vägen???
slutligen vill jag bara säga att jag nog VET att det finns en framtid för mig. Jag måste bara lära mig att leva här och nu. Det är ju trots allt vi har. Då tiden har vi inte för den har vi passerat och framtiden vet vi inget om, alltså har vi den inte.
Ta hand om varandra där ute.
LOVE
♥
Kommentarer
Trackback
