♥

Avdelning M78

Det vilar en väldigt kuslig stämning på avdelning M78 just nu. Luften är så tjock av både ångest och sorg att man skulle kunna skära i den.

Och mitt i det ska vi, patienter, vistas - dag ut och dag in.
Att andas in den här tunga tunga luften får en inte precis att må bättre.

Lugnet före stormen
eller
Stormen före lugnet
Det är som om man inte vet vilket den här hemska stämningen passar in på.

Det brukar inte vara såhär. Vi brukar ha trevligt. Sitta runt bordet i korridoren och faktiskt skratta, prata om allt möjligt. Om allt tokigt man gjort - till allt bra man har gjort.
Och mitt i allt detta mår vi ändå så dåligt att vi behöver vara inlagda.
Men det är inte som i filmerna, att det sitter läskiga människor i varje hörn och vaggar fram o tillbaka. Eller 10 personer samtidigt som får vansinnesutbrott och hamnar i bältessäng,
neeej, det är inte så i verkligheten.

Nånstans i allt det dåliga, i allt det jobbiga finner man tröst i varandra. Vi är alla lika. Vi sover alla i sjukhussängar, på samma avdelning.
Våra historier kanske ser olika ut men jag tror vi skulle finna väldigt mycket gemensamt om vi luskade lite.

Ensamheten.
Det där otäcka ordet som man bara ryser av att höra.
Många av oss.

Jag tror det är största delen till varför vi hamnar här.
Vi känner oss ensamma.
Och här slipper vi den känslan.
Vi har varandra.


Men som sagt, denna gång, denna kväll, känns det annorlunda.
Ångesten har ett strypgrepp om min hals.
Jag känner det på mig.
Det är nått som inte stämmer.
Nått är otroligt fel.

Nått kommer hända.
Men vad?
Och med vem?

Jag vet inte.

Allt jag vet är att det vilar en tung, nästan outhärdlig stämning på avdelning M78.

Hur ska detta sluta?


___________________________________________________________________________________
vill du ha fler läsare?

Klicka då HÄR!

Det funkar, jag lovar :D

jag tror på dig med, det vet du..



allt bra på avdelningen nu då? :S



KRAM