Många tankar & funderingar...
Nu har jag precis tittat på CSI NY...d var bra som vanligt!
Har så många tankar i huvudet...Tänker väl mest på min framtid. Hur allt ska bli med allt. Terapi eller praktik? Kommer jag få hjälp så jag kan köpa busskort varje månad? Hur tufft kommer det bli med mina skulder som jag nu snart ska börja betala av på, jag menar jag klarar mig inte månaden ut nu med de pengar jag har - tänk då en ytterligare utgift på närmare 500 kr - hur ska det gå, jag får panik.... Sen funderar jag mycket på kärleken såklart nu när den finns inom räckhåll...den e inte såå jätte långt borta kanske??!! Tänk om det blir jag o han...Hur kommer det bli?! Kul o underbart tror jag men man vet ju aldrig innan. Kommer han förstå om jag mår dåligt, om jag får ångest? Kommer han ha tålamod med mig? Kommer jag orka ta in en ny människa om jag ska börja terapin. Den första tanken jag får e väl att det finns väl ingen bättre tidpunkt än att bli kär o förälskad när jag precis ska börja en jävligt tufft terapi som pågår 1½ år... Ja jag tror det e bra, om han förstår vad jag går igenom - att det verkligen e en djupdykning i mig själv, min barndom och allt som har gjort att det har blivit som det blivit.
KOMMUNIKATION ÄR A OCH O I EN RELATION!
Men jag e nog mest rädd för att allt ska gå åt helvete som d brukar göra för mig. Och vems fel e det? Jo det e mitt fel... Denna gången ska jag inte vara rädd. Jag ska inte tveka. Jag ska ta tag i mitt mående, spelar ingen roll om d blir terapin eller praktik - för båda kommer vara bra för mig. Om det känns rätt med kärleken kommer jag satsa allt jag kan för att det ska funka. Är trött på att vara ensam, att inte ha nån att krama, att inte få höra från nån som inte e ens mamma eller kompis att "Jag Älskar Dig" och kunna säga det tillbaka o se honom i ögonen samtidigt...
Jag ska kämpa för att vända mitt liv åt ett bättre håll. Med det menar jag inte att jag kommer må toppen jämt. Alla får man bakslag, men jag tänker kämpa extra mycket. Speciellt om jag har nån som jag älskar som jag kan kämpa för och med oxå... Nån som man kan dela allt med. Alla goda stunder men även alla jobbiga stunder i livet... Nån som jag kan krypa in i famnen hos i soffan om jag e ledsen, glad eller vad som helst... Det önskar jag.
Men man vet aldrig vad framtiden har att komma med.
Allt man vet är vad man har här och nu - och det gäller att njuta av det så länge man har det...
MED DE TANKARNA OCH ORDEN SÄGER JAG:
Har så många tankar i huvudet...Tänker väl mest på min framtid. Hur allt ska bli med allt. Terapi eller praktik? Kommer jag få hjälp så jag kan köpa busskort varje månad? Hur tufft kommer det bli med mina skulder som jag nu snart ska börja betala av på, jag menar jag klarar mig inte månaden ut nu med de pengar jag har - tänk då en ytterligare utgift på närmare 500 kr - hur ska det gå, jag får panik.... Sen funderar jag mycket på kärleken såklart nu när den finns inom räckhåll...den e inte såå jätte långt borta kanske??!! Tänk om det blir jag o han...Hur kommer det bli?! Kul o underbart tror jag men man vet ju aldrig innan. Kommer han förstå om jag mår dåligt, om jag får ångest? Kommer han ha tålamod med mig? Kommer jag orka ta in en ny människa om jag ska börja terapin. Den första tanken jag får e väl att det finns väl ingen bättre tidpunkt än att bli kär o förälskad när jag precis ska börja en jävligt tufft terapi som pågår 1½ år... Ja jag tror det e bra, om han förstår vad jag går igenom - att det verkligen e en djupdykning i mig själv, min barndom och allt som har gjort att det har blivit som det blivit.
KOMMUNIKATION ÄR A OCH O I EN RELATION!
Men jag e nog mest rädd för att allt ska gå åt helvete som d brukar göra för mig. Och vems fel e det? Jo det e mitt fel... Denna gången ska jag inte vara rädd. Jag ska inte tveka. Jag ska ta tag i mitt mående, spelar ingen roll om d blir terapin eller praktik - för båda kommer vara bra för mig. Om det känns rätt med kärleken kommer jag satsa allt jag kan för att det ska funka. Är trött på att vara ensam, att inte ha nån att krama, att inte få höra från nån som inte e ens mamma eller kompis att "Jag Älskar Dig" och kunna säga det tillbaka o se honom i ögonen samtidigt...
Jag ska kämpa för att vända mitt liv åt ett bättre håll. Med det menar jag inte att jag kommer må toppen jämt. Alla får man bakslag, men jag tänker kämpa extra mycket. Speciellt om jag har nån som jag älskar som jag kan kämpa för och med oxå... Nån som man kan dela allt med. Alla goda stunder men även alla jobbiga stunder i livet... Nån som jag kan krypa in i famnen hos i soffan om jag e ledsen, glad eller vad som helst... Det önskar jag.
Men man vet aldrig vad framtiden har att komma med.
Allt man vet är vad man har här och nu - och det gäller att njuta av det så länge man har det...
MED DE TANKARNA OCH ORDEN SÄGER JAG:
Kommentarer
Postat av: Defekten
Jag vill inte vara ett jävla neggo nu men om jag får ge ett tips skulle jag säga att du kanske ska vara lite försiktig med hur mycket du tillåter dig att känna för Fredrik just nu. Innan ni båda egentligen vet vad ni vill/känner/har för förväntningar på umgänget. Det är ju så jobbigt att bli besviken om det skulle visa sig inte vara meningen att ni ska vara med varann.
Nåt sånt. Men jag hoppas som fan att det blir skitbra :)
Trackback
