Snälla Mr Ångest...
Usch, snälla MR ÅNGEST, gå din väg, vi har varit vänner alldeles för länge. Jag behöver inte dig. Du måste lämna mig och jag måste lämna dig. DU HAR REDAN SUGIT UT ALLA KRAFTER SOM EN GÅNG FANNS INOM MIG. Nu e det tomt. Svart. Finns inget mer att hämta. Så jag ber dig MR ÅNGEST - lämna mig ifred - en gång för alltid...
HAR LUST ATT FLYTTA, LÅNGT BORT - BORT FRÅN STHLM FAKTISKT. BÖRJA OM NÅN HELT ANNAN STANS. FÅ EN FRÄSCH NY START...Men jag vet, problemen försvinner inte bara för att jag flyttar - de finns inom mig så de följer mig vart jag än skulle flytta...
Snälla någon -säg mig, kommer det komma en dag då jag har vunnit kampen? En dag då jag stolt kan säga "JAG MÅR BRA" och verkligen mena det oxå? Kommer det komma en dag när jag har ett jobb, ett hem, nån att dela mitt liv med - och känna mig riktigt tillfreds med mig själv och mitt liv.
Säg mig någon - KOMMER JAG NÅNSIN BLI LYCKLIG?
Jag beklagar :( Jag var lika gammal som dig när min mamma dog, bara 11 år. KRAM
Ibland undrar jag också exakt det, kommer det nånsin kännas bra? Svårt att svara på. Vissa dagar är ju värre än andra, vissa bättre. Så långt har jag kommit nu men det räcker en bit iaf :)
Hoppas du finner lite ro ikväll, kram.
Hej Becka!!
Kom in på din blogg, hur vet jag inte men kommer komma tillbaka!!
Jag tror absolut att du kommer få ett liv där du kan säga att "jag mår bra".. Kommer givetvis att ta ett tag innan du kommer dit. Många tårar och många dalar. För varför lever vi isf.. Jag ställer mig samma fråga om och om igen som du gör: Kommer jag verkligen må bra och mena det jag säger..
Mitt hopp är att vi måste oxå kunna få må bra någongång i livet, annars är det inget värt. För om vi inte skulle få den möjligheten är det ju ingen mening med något.. Nä, jag hoppas och tror att vi alla någongång får det bra!!!
Kram
