Solen skiner och fåglarna kvittrar...

DET BÖRJAR BLI VÅR HÖRRNI!!!!

Det e med vääldigt blandade känslor jag inser det... Men jag VÄLKOMNAR VÅREN mer än någonsin faktiskt...

Hursomhelst!

Nu har precis E varit här vi gick ner i min källare o gick igenom alla mina tusen kartonger + sopsäckar och jag hittade EN HEL DEL som jag kan ha användning för. Bla MASSOR MED DUSCH GREJJER, shampoo, balsam, spa paket, you name it!!!
Sen hittade jag oxå LJUS TILL DESS FÖRBANNELSE!! 2 pkt doftljus, 4 "stora" doftljus och en STOR FÖRPACKNING med vanliga värmeljus! Skiit asså!

Sen hittade jag lite annat oxå! Bla en bok som jag har skrivit dikter i I BÖRJAN NÄR JAG MÅDDE DÅLIGT!!!

HÄR ÄR NÅGRA URVAL AV DE JAG HAR SKRIVIT, JAG VAR 17 ÅR!

TYST...
Fast ändå inte,
inom mig.
Vill bara skrika,
vill bara springa.
Vill inte vara med längre,
eller?
Tickande bomb.
Gråter.
Tyst.
SKRIKER ÄNDÅ!
Kan ingen hjälpa mig?
Ser ingen mig?
HÄR ÄR JAG!
Tyst!!!
Död...


- Den här skrev jag en natt när jag bodde i mitt första "riktiga" familjehem, hörde röster så mycket och de sista orden tyst,död har jag nu som bevis på insidan av min vänstra ben...




Fri Som En Fågel

Tänk att bara kunna försvinna!
Bara kunna flyga bort,
över hav och städer.
Utan att ha några måsten.
Om man var en fågel -
det är bara att slå ut vingarna och låta vinden bära dig.
Kanske hamnar man i det landet alla letar efter,
kanske i landet alla flyr ifrån?
Vilket av dem spelar ingen roll,
för när man flyger så är man fri.
FRI!
Om man var en fågel...
FRI SOM EN FÅGEL!


- Ville bara dö när jag skrev denna...



OCH HÄR ÄR MIN FAVORIT DIKT AV ALLA DIKTER SOM FINNS! VET TYVÄRR INTE VEM SOM HAR SKRIVIT DEN MEN DEN ÄR SÅ VACKER...SÅ HEMSK.

Fågeln sade glatt till flickan:
Jag kan dansa för dig!
Flickan ryckte snabbt av benen på fågeln och sa:
Dansa Då!
Fågeln tittade olyckligt på flickan och sa:
Jag kan inte dansa för dig men jag kan flyga för dig!
Rasande slet flickan vingarna av fågeln och sa:
Flyg Då!
Blödande såg fågeln på flickan och sade:
Inte flyga men jag kan sjunga för dig!
Ännu mer förargad slet flickan tag i den lilla lidande fågeln och slängde in den i väggen och gallskrek:
SJUNG DÅ!!!!
Döende såg fågeln med trötta ögon på henne och viskade tyst:
inte sjunga men jag kan dö för dig...

USCH ASSÅ JAG FÅR RYSNINGAR I HELA KROPPEN AV DEN HÄR DIKTEN, DEN E SÅ... JA DET FINNS INTE ORD! Vem är det mest synd om? Fågeln eller flickan? Fågeln skulle säkert många svara men jag kan inte låta bli att tänka: Hur mår den där flickan som kan göra nått sånt...

Ja ryyyysningar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0