♥

Herregud, nu e jag hemma. Med ett nytt fint svart glasbord och efter mycket trevligt skitsnack med mamma och hennes väninna. Det e så kul att jag kan umgås med mammas kompisar oxå.

Jag BORDE verkligen ta och städa här hemma, men jag pallar inte. Herregud, nu känns det verkligen att terapin och allt annat har tagit av min kraft och jag har bara genom lidit 1 vecka... skit hur kommer det då vara när det gått 2 månader eller 1 år? Kommer jag klara av detta?

Faan jag borde verkligen städa men istället stänger jag mig ute från verkligheten en stund och spelar mitt älskade super mario bros. 3 som min syster visade mig var man hittade det på datorn...

barndoms minnen, åh dessa minnen...