Avslut
Det funkade inte. Jag visste det. Jag är för trasig för ett förhållande. Jag har precis skickat iväg ett mejl till honom där jag föklarar hur jag känner och där jag oxå säger att detta funkar inte. Tårarna pressar bakom ögonlocken för jag tycker om honom. Men jag kan inte ignorera de andra känslorna som jag ALLTID haft de senaste gångerna han varit hos mig.
IRRITATION
ÄCKEL
DÅLIGT SAMVETE
ÅNGEST
AVSKY
KVÄVD
"Du skulle inte känna de känslorna om det inte ligger nått i det" som min kloka mamma sa till mig.
Sen igår när jag pratade med min vän om detta. Att det måste (?) nästan vara nått fel. Varför vill han inte ha sex? Kan han inte eller vågar han inte. Han e ju trots allt 33 år och oskuld. Varför har han ENBART tjej kompisar som dessutom bor längst ner eller högst upp i landet, långt ifrån honom. Är han bög? undrade min vän och ja man börjar ju fundera.
Det gör ondare än vad jag trodde det skulle göra att avbryta det hela, men jag var tvungen. Både för hans och min skull.
Och som alla har sagt till mig, vänner, mamma och tjejerna på gruppterapin (ja jag har pratat om detta där) "Klart det finns andra som du kan bli tillsammans med. Du kan ju inte vara ihop med honom för att du tror att han är den enda du kan få, din enda chans"
Ja, det är typ det som har gjort att jag hängt fast vid honom. Ungefär som att han skulle va min enda chans till att bilda egen familj.
Men NEJ jag skulle inte stå ut att leva med honom. Jag inser det nu. Nu har jag äntligen gjort det rätta.
Hoppas jag
IRRITATION
ÄCKEL
DÅLIGT SAMVETE
ÅNGEST
AVSKY
KVÄVD
"Du skulle inte känna de känslorna om det inte ligger nått i det" som min kloka mamma sa till mig.
Sen igår när jag pratade med min vän om detta. Att det måste (?) nästan vara nått fel. Varför vill han inte ha sex? Kan han inte eller vågar han inte. Han e ju trots allt 33 år och oskuld. Varför har han ENBART tjej kompisar som dessutom bor längst ner eller högst upp i landet, långt ifrån honom. Är han bög? undrade min vän och ja man börjar ju fundera.
Det gör ondare än vad jag trodde det skulle göra att avbryta det hela, men jag var tvungen. Både för hans och min skull.
Och som alla har sagt till mig, vänner, mamma och tjejerna på gruppterapin (ja jag har pratat om detta där) "Klart det finns andra som du kan bli tillsammans med. Du kan ju inte vara ihop med honom för att du tror att han är den enda du kan få, din enda chans"
Ja, det är typ det som har gjort att jag hängt fast vid honom. Ungefär som att han skulle va min enda chans till att bilda egen familj.
Men NEJ jag skulle inte stå ut att leva med honom. Jag inser det nu. Nu har jag äntligen gjort det rätta.
Hoppas jag
Men trots detta kommer han alltid ha en plats i mitt hjärta. Han är ju ändå den som fått mig att inse att det inte är omöjligt för mig att en dag hitta kärleken. Och det är fint!
Kommentarer
Trackback
