Vad ska man göra?
Prat om att ha kvar x-tra vaket från personalen och jag vill bara skrika. Förnuftet säger en sak men känslan säger en helt annan sak... Vad ska jag göra?
Får iaf hoppas på att de tar bort x-tra vaket idag trots att personalen inte tycker det (varför undrar jag)!
Jag försöker kämpa, försöker hålla näsan ovanför vattenytan så jag inte sjunker ännu mer, men det e svårt. Alla tankar o känslor som virvlar inom mig gör mig gaaalen - jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
Jag önskar verkligen att den där hjälten fanns. Han som kommer ridandes på en vit häst med svärd och tar mig med sig o viskar försiktigt i mitt öra att "nu kommer allt bli bra"! Men jag vet att han inte finns, om inte annat än i mina drömmar - dag som natt. Men man får väl drömma?
Snälla jag vill bara ha ett normalt liv, e det för mkt begärt? Ibland tror jag det eftersom jag ständigt hamnar bakom lås o bom... Vad krävs det för att jag ska klara mig utanför psyk? Vad krävs det av mig och vad krävs det av de människorna som e runt omkring mig... Är allt kört?
Ibland gråter jag ett helt dygn. Man ser inga tårar för de vågar jag inte släppa fram, men skulle man titta inom mig skulle man se de blanka tårarna som nästan dränker mig från insidan. Jag önskar att det kunde hända, tänk er rubriken.
HON DRUKNADE AV SINA EGNA TÅRAR!
______________________________________________________________________________________________
Nu ska jag återgå till att göra ingenting o lyssna på prasslet av tidningar som personalen som sitter x-tra vak hela tiden vänder på.
VILKET NÖJE!
Får iaf hoppas på att de tar bort x-tra vaket idag trots att personalen inte tycker det (varför undrar jag)!
Jag försöker kämpa, försöker hålla näsan ovanför vattenytan så jag inte sjunker ännu mer, men det e svårt. Alla tankar o känslor som virvlar inom mig gör mig gaaalen - jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
Jag önskar verkligen att den där hjälten fanns. Han som kommer ridandes på en vit häst med svärd och tar mig med sig o viskar försiktigt i mitt öra att "nu kommer allt bli bra"! Men jag vet att han inte finns, om inte annat än i mina drömmar - dag som natt. Men man får väl drömma?
Snälla jag vill bara ha ett normalt liv, e det för mkt begärt? Ibland tror jag det eftersom jag ständigt hamnar bakom lås o bom... Vad krävs det för att jag ska klara mig utanför psyk? Vad krävs det av mig och vad krävs det av de människorna som e runt omkring mig... Är allt kört?
Ibland gråter jag ett helt dygn. Man ser inga tårar för de vågar jag inte släppa fram, men skulle man titta inom mig skulle man se de blanka tårarna som nästan dränker mig från insidan. Jag önskar att det kunde hända, tänk er rubriken.
HON DRUKNADE AV SINA EGNA TÅRAR!
______________________________________________________________________________________________
Nu ska jag återgå till att göra ingenting o lyssna på prasslet av tidningar som personalen som sitter x-tra vak hela tiden vänder på.
VILKET NÖJE!
Kommentarer
Postat av: alec
becka vän..
*gör något åt din situation, antingen väljer du att åka in och ut på psyk (som jag också gör ibland) eller så väljer du att ta tag i livet, DET VERKLIGA livet det liv som alla "friska " har. vill inte du också bara vakna, ta en kopp kaffe, sätta på dig fina kläder och gå till jobbet, vad du än jobbar med, komma hem, laga middag och mysa med katten, ta det lugnt, pyssla om dig själv.
MEN *
Först måste du ta tag i det psykiska, du måste hitta en dbd terapuet som KICK SOM ASS, som är skit bra för dig, du måste hitta på något att göra på dagarna, om du vill kan vi hitta någon sysselsättning tillsammans, för jag behöver det ungefär 1 - 2 ggr i veckan.. JA JAG VILL HJÄLPA DIG
Trackback
