Jag Ger Upp

Kl är nu 02.52. Det är natt och de stora orden vaknar.

Det är tredje gången jag vaknat denna natt, och jag undrar vad det är som gör mig sömnlös?
Jag äter 5 piller till natten, ändå spenderar jag den mesta tiden vaken.
Varför?

Det gör ont i mig, i min kropp, i min själ.
Det finns så många som tar sömnen för givet.
Jag tar sömnlösheten för givet.
Ska det vara så?
För alltid?

Jag ligger i min sjukhussäng som är stökig efter allt för många gånger jag vänt och vridit på mig ihopp om att John Blund ska finna mig.
Men det gör han aldrig.

Jag blir så ledsen. Jag lever i ångest och skräck hela dagarna. Natten borde vara min vilotid.
Från allt.
Men så är det inte...

Natten som jag mestadels spenderar vaken göder min ångest på dagen.
Ångesten och rädslan jag har dagtid inför de mörka timmarna på natten göder min natt ångest.

Det är en ond spiral. En ond cirkel som jag inte kan ta mig ur.

Det gör ont, jag känner mig liten och rädd. Jag vill bara ha en famn att krypa upp i, bara för en stund.
Hjälp mig.

Kl är nu 03.02. Det är natt och de stora orden slocknar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0