♥

Föll hårdare än hårdast.

I tisdags föll jag pladask...

jourverksamheten med boendestödjaren, LPT, PIVA och nu har jag kommit till min vanliga avdelning men dock fått X-tra Vak på mig så nu e det nån bredvid mig heeela jävla tiden, suck.

Mina känslor tappade jag nånstans på vägen, hoppet likaså.
Livet famlar jag efter fortfarande som jag aldrig riktigt får nått grepp om.

Just nu ligger mitt liv i händerna på Sveriges psykiatrivård - det känns ju mycket lovande.

Mig själv har jag glömt bort i någon mörk håla och jag kan inte hitta ljuset för att komma ut. Allt känns fruktansvärt hopplöst speciellt när jag fått reda på att min psykolog antlagligen har ljugit för mig hela tiden. Jag vågar inte lite på nån längre...

Allra minst mig själv.

Men har jag tur - riktigt tur så hittar jag mina känslor liggandes nånstans på vägen i nått dike och kankse, kankse får jag grepp om livet igen snart.

Kanske kan jag hitta till ljuset som jag så desparat letar efter men aldrig finner.

::: Jag finner inga mer ord just nu:::

Du finns i mina tackar gumman. Glöm inte det!

Massor av kramar till dig.