♥

Känns det som.

Precis cyklat 20 minuter på motions cykeln. Hängt upp min tvätt i torkskåpet.
Innan dess var det middag, inte mycket mat jag fick inte. Ett jävla kyklingbröst, men god sås o morötter iof. Sen fick jag smaka lite smörstekta trattisar av Pernilla, det var mums...

Har slängt iväg 3 sms

*Fredrik
*Marie
*Mamma

och meddelat mig om att jag inte orkar prata i telefonen alls just nu...
(Och det känns fel. Det handlar ju inte om att jag INTE VILL prata med de, det e ju bara d att all social kontakt jag orkar ha just nu e typ med den personal som sitter X-tra vak med mig nu, knappt det. Orken jag trodde var oändlig känns nu som bortblåst. Bara att SKRIVA de där sms:en tog på krafterna - speciellt om man inte får svar från nån. Då tror jag genast att den personen inte vill veta av mig*Marie, e det så:(?*

Jag saknar min lgh, mitt hem så mycket. Jag saknar mina rutiner. Jag saknar Fredrik. Jag saknar Nova så jag tror jag blir galen, och Marie och mamma o Rakel. Jag saknar mitt sk LIV - som ej existerar mer.
Känns som nån vart framme med saxen...klipp klipp...och allt e borta.

Men NEJ jag ger fortfarnade inte upp. Jag försöker, hela tiden. Jag skrattar fast jag egentligen inte menar det. Jag duschar, jag borstar tänderna, jag äter, jag sover(äntligen). Jag gör allt det och skulle jag tappa nått av det - då skulle jag nog inte orka kämpa mer. Men jag tror jag klarar det just nu...
Än har jag som sagt inte gett upp.

Trots domarens ord från Länsrätts förhandlingen idag ekar i mitt huvud:
"Rebecka, lider av en allvarlig psykisk störning och är en fara för sig själv, jag ser därför att vi behåller henne i vård av LPT..."

JAG GER INTE UPP. OCH JAG SKITER I HUR MÅNGA SOM SÄNGER ATT JAG E SJUK. OK, JUST NU E JAG DET. MEN JAG KAN BLI FRISK, JAG KAN BLI AV MED MIN DIAGNOS, OCH DET SKA JAG TAMEFANIMEJ BLI OXÅ. JAG SKA INTE VARA ETT BORDERLINE OFFER HELA MITT LIV...

EN DAG SKA JAG HA ETT NORMALT LIV!!!!

Oj oj oj mycket känslor o tankar här känns det som.

Men jag menar det jag skriver. Jag är INTE DÖMD FÖR LIVET.
Jag kan faktiskt bli frisk. Jag är inte ett hopplöst fall. Det säger min läkare här oxå...Sådetså.

Nää nu ska jag ta ett glas cola light o gå o sätta mig med "gänget" (o min svans) ett tag...

Puuss puss