♥

Ja då ska jag då uppdatera...eller?

Känslorna kastar sig fram och tillbaka, om jag ska skriva detta eller inte, för jag vet iaf att den finns 1 person därute som jag INTE vill förlora. Men samtidigt, detta är min blogg. Jag skapade den för att jag ska kunna vara ärlig med hur jag mår osv. Därför väljer jag nu att berätta varför jag inte uppdaterat här nått...


Jag fick en ångestattack på lördags kvällen. Och nej det var INTE en sån där ångest attack som går över med piller.

Allt blir svart. Jag känner mig instäng. De greppar om mina handleder och vrister. Jag hör nån skrika "Aaaajj, släpp mig för i helvete - jag viiiill juuu baraaaa skadaaaa miiiig, jag viiiill juuu bara döööö".
Det svarta försvinner inte, kan inte komma loss. Hör röster(det var personalen som desperat förökte lugna mig).

Bältessängen framrullad. Ännu mer panik, tårar, skrik...
Remmarna spänns fast runt mina handleder, fotleder och magen.

Börjar rulla och det svarta har nu tagit över helt. Jag vet inte vart jag är eller på väg. Panik panik panik. Och ständigt håller den där jäveln på att skrika att hon vill dö och skada sig...vem är det som skriker????

.........efter 2 timmar ca........

Det börjar ljusna...Jag hör en lugn röst nära mig som säger "Allt är bra nu Rebecka, du är på M48 - PIVA och vi ska ta hand om dig..."

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, faan jag lägger märke till att jag åter igen har blivit bältad. Och PIVA, snälla inte PIVA.....

"Rebecka kan du försöka öppna ögonen och komma tillbaka till vår värld?"
(den där lugna rösten igen)

Jag öppnar försiktigt ögonen...

Efter en stund får jag allt berättat för mig (detta är mest det jag minns eller hur jag uppfattade situationen). Hur jag fått en REJÄL ÅNGEST ATTACK PÅ M78, blivit lagd i bältessängen för jag försökt skada mig, rullats ner till PIVA. Jour läkare hade kommit 2 ggr, spruta stesolid i låret....

Jahapp, det var den lördags kvällen det...

Var kvar på PIVA tills i förmiddags. Har haft X-tra Vak heeela tiden.
Nu ligger jag här i "min" säng igen och förstår inte, förstår inte mig själv... asså jag vet att jag mår dåligt men jag trodde väl att jag nånstans kunde hantera det all the way long, men uuuj så fel jag hade.
Aa X-tra vaket e iaf borta o jag slipper PIVA... nä gäller det bara att klara resten...

OCH JAG FÅR PANIK! PÅ TORSDAG HAR JAG VARIT INLAGD EXAKT 1 MÅNAD, OCH JAG MÅR FORTFARANDE SKIT. EHHH HJÄLP...KANSKE??!!!

Hursomhelst, imorrn e det länsrättsförhandlingar ang mitt LPT(tvångsvården) som ska prövas... Jag tror jag vet resultatet redan nu.... Sitt jag var på ett sånt "möte" slutade det med SVART PÅ VITT: "Rebecka lider av en allvarlig psykisk störning. Annan vård än sluten psykiatrisk tvångsvård är uteslutet, Rebecka har ingen sjukdoms insikt"

HAHAHAHAHAHAHA


Med pappren i handen...hur ska det gå denna gång då?

_______________________________________________________________________________________________

Vill iaf avsluta detta inlägg med att säga att jag e ok. Jag tänker INTE ge upp. Faaaan heller. Nu ska jag fanimej ta och komma ur detta mörker. Och vill ni vara med mig på den vägen så tackar jag enormt och om ni inte vill så - näähää d var ju tråkigt.

MEN BARA SÅ NI VET,EN DAG SKA JAG VARA FRI. JAG SKA HA "VUNNIT" ÖVER DETTA MÖRKER OCH JAG SKA LEVA I DEN DRÖMMEN JAG HAR - DRÖMMEN OM ETT NORMALT LIV...

Jag har följt din blogg ett bra tag och måste bara säga att jag beundrar dig för din styrka och din glädje som lyser igenom trots att du mår som du gör. Många inlägg handlar ju om hur dåligt du mår men du känns alltid beredd att kämpa vidare. Du lyckas på något sätt glädjas åt de små sakerna i livet (låter det som i alla fall!!) trots att du har det så jobbigt. Är övertygad om att det kommer gå bra för dig till sist och du kommer få det du drömmer om, vägen dit är bara förbannat krokig. Lycka till med allt och hoppas du får tid för terapin snart och att du kan få komma iväg på kryssningen!

Tycker om dig raring. Tänker ofta på dig. Puss

Jag tycker att du är stark som vågar ta tag i din ångest och kämpar för att bli bättre. Keep on fighting girl!