Hmm, nja, nää, äsch...
Ja, detta kommer utan tvekan bli ett löjligt inlägg.
Vi går tillbaka till natten mellan lördag och söndag då jag var hemma. Allt var så bra som det kunde vara.Jag njöt verkligen av att vara hemma. Gick och la mig tidigt o började läsa min nya bok. Fick sova - även om jag sov lite oroligt. Men det var uuuunderbart att få sova i sin egen säng. Att ha sitt eget täcke osv...
Vaknar strax efter kl 10 på söndags morgonen. Gör kaffe. Röker. Lyssnar på musik samtidigt som jag packar ner lite saker i lugn och ro.
Strax före kl 11, precis innan jag ska packa ner det sista, ringer det HÅRT på dörren. Vaaa? Tänker jag. Vem faan e det. Jag måste ju gå nu...kan det vara mamma. Jag går fram till dörren o tittar i kik hålet och ser 2 POLISER där ute.
Nej nej nej detta e INTE SANT! De har ringt efter polisen, tänker jag. Jag räknar snabbt ut att jag INTE är försenad. Jag skulle vara tillbaka på avd kl 11.30.
Öppnar dörren. Ser säkert ut som ett frågetecken fast jag vet vad de gör där.
Ja, o så det vanliga. Poliserna - en kvinna o en man kommer in i hallen. Säger att de ska köra mig till sjukhuset. Bla bla bla. Jag frågar om jag hinner packa ner min dator. Ja det gör jag.
Sen det vanliga. Den kvinnliga polisen känner efter så jag inte har nått vasst på mig. Sen går vi ut mot bilen.
Och det e så jävla kul att gå förbi alla grannar, med 2 poliser på varsin sida, och sätta sig i en polis bil. Yäääääjj!!!
Kommer till sjukhuset o får där reda på att de ringt mig o när jag aldrig svarade så trodde de att jag låg död hemma (ja de saa så).
Dagen går så där, får en ångest attack som sen visar sig ha gett mig en blåtira (hmm ja jag vet inte varför jag slår mig själv).
Kvällen närmar sig o jag KÄNNER att det kommer gå åt helvete.
Det gör det oxå...
Krossat glas.
Inlåst på toaletten.
Skära.
Blod.
Skäll.
Nya kläder.
Jour doktor.
Sova.
Kirurg akuten.
Stygn.
X-tra vak.
Ja jag minns inte vad som hände men detta är lite av de fragment jag minns.
Snälla förlåt mig. Var inte arg på mig. Jag vill inte att det ska vara såhär. Ja jag ska kämpa. Men hallå jag kämpar ju för faan hela tiden.
Snälla lämna mig inte.
Idag har varit en off dag. Har sovit i omgångar, så jävla trött.
Pratat med mamma och Marie.
Imorrn ska jag prata med älskling...♥
Nu har jag ganska nyss ätit kvällsfika och så har jag duschat.
Nu ska jag bara slappa med datorn. Kanske kolla en film.
Men jag e arg. För jag fick inte med mig min bok när polisen hämtade mig, den glömde jag bort.
HOPPAS ALLT E BRA MED ER. FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING, HAR INTE ORKAT BLOGGA HELT ENKELT.
PUSS & KRAM
Vi går tillbaka till natten mellan lördag och söndag då jag var hemma. Allt var så bra som det kunde vara.Jag njöt verkligen av att vara hemma. Gick och la mig tidigt o började läsa min nya bok. Fick sova - även om jag sov lite oroligt. Men det var uuuunderbart att få sova i sin egen säng. Att ha sitt eget täcke osv...
Vaknar strax efter kl 10 på söndags morgonen. Gör kaffe. Röker. Lyssnar på musik samtidigt som jag packar ner lite saker i lugn och ro.
Strax före kl 11, precis innan jag ska packa ner det sista, ringer det HÅRT på dörren. Vaaa? Tänker jag. Vem faan e det. Jag måste ju gå nu...kan det vara mamma. Jag går fram till dörren o tittar i kik hålet och ser 2 POLISER där ute.
Nej nej nej detta e INTE SANT! De har ringt efter polisen, tänker jag. Jag räknar snabbt ut att jag INTE är försenad. Jag skulle vara tillbaka på avd kl 11.30.
Öppnar dörren. Ser säkert ut som ett frågetecken fast jag vet vad de gör där.
Ja, o så det vanliga. Poliserna - en kvinna o en man kommer in i hallen. Säger att de ska köra mig till sjukhuset. Bla bla bla. Jag frågar om jag hinner packa ner min dator. Ja det gör jag.
Sen det vanliga. Den kvinnliga polisen känner efter så jag inte har nått vasst på mig. Sen går vi ut mot bilen.
Och det e så jävla kul att gå förbi alla grannar, med 2 poliser på varsin sida, och sätta sig i en polis bil. Yäääääjj!!!
Kommer till sjukhuset o får där reda på att de ringt mig o när jag aldrig svarade så trodde de att jag låg död hemma (ja de saa så).
Dagen går så där, får en ångest attack som sen visar sig ha gett mig en blåtira (hmm ja jag vet inte varför jag slår mig själv).
Kvällen närmar sig o jag KÄNNER att det kommer gå åt helvete.
Det gör det oxå...
Krossat glas.
Inlåst på toaletten.
Skära.
Blod.
Skäll.
Nya kläder.
Jour doktor.
Sova.
Kirurg akuten.
Stygn.
X-tra vak.
Ja jag minns inte vad som hände men detta är lite av de fragment jag minns.
Snälla förlåt mig. Var inte arg på mig. Jag vill inte att det ska vara såhär. Ja jag ska kämpa. Men hallå jag kämpar ju för faan hela tiden.
Snälla lämna mig inte.
Idag har varit en off dag. Har sovit i omgångar, så jävla trött.
Pratat med mamma och Marie.
Imorrn ska jag prata med älskling...♥
Nu har jag ganska nyss ätit kvällsfika och så har jag duschat.
Nu ska jag bara slappa med datorn. Kanske kolla en film.
Men jag e arg. För jag fick inte med mig min bok när polisen hämtade mig, den glömde jag bort.
HOPPAS ALLT E BRA MED ER. FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING, HAR INTE ORKAT BLOGGA HELT ENKELT.
PUSS & KRAM
Kommentarer
Trackback
