Words
Ja hur ska jag skriva detta då.. känner mig sååå misslyckad.
Kom iaf HEL till hispan igår hur jag nu lyckades med det vet jag inte. Men ångesten tryckte på så enormt och denna abstinens min KROPP har efter benzo e inte mänsklig...
Började titta på en film sen så somnade jag medans jag frös så in i norden, jag kan lugnt säga att jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, jag bara skakade o skakade av både ångest o kyla o absinens...
Vaknar o Pernilla e med mig eftersom jag mår bajs, vi spelar yatzy o röker i tron om att avleda mina tankar som endast gick åt ett håll...
Det går. Jag äter middag själv för jag pallar inte så många människor som tittar på mig. Röker.
Sen brister jag...går av mitt itu o det känns som inälvorna sprutar, men det e blod som sprutar...
Ja, jag lyckades skära mig...
Så resten av eftermiddagen spenderar jag på KIRURG AKUTEN med en personal från avdelningen.
Blev efter mycket om o men ihop sydd, ihop tråcklad som den TRASDOCKA jag är.
Kommer tillbaka till avd kl 21.30, de tejpar resten av såren o lägger om bandage som jag bara sliter upp sen iaf.
Jag tar mina mediciner o slocknar direkt. Trött av all ångest o panik. Sover en orolig sömn o vaknar ej utsövd när de väcker mig kl 9.30.
Har redan hunnit haft samtal med Dr J, tårar tårar o åter tårar, ord som försöker förklara att JAG ORKAR INGET MER NU, ja kalla det att jag ger upp, då får det väl heta det då. Skiter i vad det heter. Jag pallar bara inte.
Hon ordinerar 25mg cisordinol o en muskel avslappnade tablett till mig som hon säger till ssk att jag ska få NU!!!Med betoning på NU, sen går jag o röker.
Nu sitter jag i sängen, känner mig konstigt lugn, en falsk lugnhet...
MEN JAG LEVER IAF...
inte för att jag kan se nått bra med det... men det låter bra, kanske...
Kom iaf HEL till hispan igår hur jag nu lyckades med det vet jag inte. Men ångesten tryckte på så enormt och denna abstinens min KROPP har efter benzo e inte mänsklig...
Började titta på en film sen så somnade jag medans jag frös så in i norden, jag kan lugnt säga att jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, jag bara skakade o skakade av både ångest o kyla o absinens...
Vaknar o Pernilla e med mig eftersom jag mår bajs, vi spelar yatzy o röker i tron om att avleda mina tankar som endast gick åt ett håll...
Det går. Jag äter middag själv för jag pallar inte så många människor som tittar på mig. Röker.
Sen brister jag...går av mitt itu o det känns som inälvorna sprutar, men det e blod som sprutar...
Ja, jag lyckades skära mig...
Så resten av eftermiddagen spenderar jag på KIRURG AKUTEN med en personal från avdelningen.
Blev efter mycket om o men ihop sydd, ihop tråcklad som den TRASDOCKA jag är.
Kommer tillbaka till avd kl 21.30, de tejpar resten av såren o lägger om bandage som jag bara sliter upp sen iaf.
Jag tar mina mediciner o slocknar direkt. Trött av all ångest o panik. Sover en orolig sömn o vaknar ej utsövd när de väcker mig kl 9.30.
Har redan hunnit haft samtal med Dr J, tårar tårar o åter tårar, ord som försöker förklara att JAG ORKAR INGET MER NU, ja kalla det att jag ger upp, då får det väl heta det då. Skiter i vad det heter. Jag pallar bara inte.
Hon ordinerar 25mg cisordinol o en muskel avslappnade tablett till mig som hon säger till ssk att jag ska få NU!!!Med betoning på NU, sen går jag o röker.
Nu sitter jag i sängen, känner mig konstigt lugn, en falsk lugnhet...
MEN JAG LEVER IAF...
inte för att jag kan se nått bra med det... men det låter bra, kanske...
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Fy va jobbigt för dig tjejen :(
Men jag förstår inte hur du får tag på saker att skada dig själv med på en avdelning.
Vet att du hört de förut och kanske inte känner så men måste bara säga att du är superstark och väldigt modig som vågar skriva om detta.
Jag vet att du hört de förut men kämpa på du klarar de.
Ha de bra
Kramar om
Trackback
