♥

Här kommer en text om min bakgrund, hur det blev som det blev, varför osv. Jag har skrivit den på en annan sida så lat som jag e har jag bara kopierat texten därifrån. Jag bodde på mitt första beh.hem när jag skrev detta...Det var någon här som ville läsa om min bakgrund därför tänkte jag att jag kan lägga in detta här. Trevlig läsning!






Det var en gång en liten flicka vid namn Kajsa. Hon föddes den 25 okt på Huddinge sjukhus. Året var 1985. Hennes mamma var då 25 år...Hennes pappa var 42 år(!) När mamman o pappan kom hem med lilla Kajsa blev deras hund, Myrka väldigt svartsjuk. Trots det vakande hon ständigt vid lilla Kajsa...Dag som natt! När Kajsa var ca 1 år stack hennes pappa som så många andra gånger. Bara det att den här gången skulle han inte komma tillbaka. Spriten hade vunnit...

Kajsa växte upp med sin mamma och sin mormor. Pappan såg hon nästan aldrig och när hon väl gjorde det var han aspackad...Kajsa blev rädd för honom. En ständig ångest som gjorde hål i hennes lilla kropp. Hon började tidigt på dagis. Redan när hon var 1½ år. Mamman var tvungen att jobba... Hon lämnade Kajsa vid 6.30 på morgonen och hämtade henne vid 17.00 på kvällen. Kajsa bodde på dagiset.

Den dagen när Kajsa fyllde 7 år hade ångesten hittat ett ställe att gömma sig på. I hjärtat på lilla Kajsa. Hon minns hels sin barndom som en ständig ångest. Kajsas mamma började mer och mer kräva vissa saker...Hon blev väldigt dominant...Kajsa blev rädd för sin mamma. I skolan vart hon mobbad. En kille i hennes klass hotade dagligen henne med att han skulle döda henne. Kajsa blev livrädd. Hon hittade till sist ett ställe där hon kunde vara trygg, och det stället fanns långt inom henne själv - ingen kunde nå henne där. Både lärarna och framför allt hennes mamma reagerade. Mamman tog med henne till PBU.

Samtalen där var alltid likadana. Mamman skrek och skällde på psykologen och lilla Kajsa grät... Till sist gav Kajsas mamma upp... Vardagen fortsatte...Men Kajsas djupa sår läkte aldrig

När Kajsa var ca 10 år började hennes pappa söka upp henne. De fick en liten bättre kontakt...Men de träffades sällan. Sista gången de träffades så var Kajsa nyss fyllda 11 år. Han tog med henne till en leksaksaffär där hon fick välja vad hon ville.Hon valde en dockoverall...Den som var billigast! Kajsa levde på moln. Hon hade fått tillbaka sin pappa...Hon var lycklig.

De skulle ha friluftsdag i skolan nästa dag. Och Kajsa och hennes kompis hade valt att åka skidor. Kajsa var spänd, hon hade ju aldrig åkt skidor tidigare...På morgonen vaknade hon av att hennes mamma satt på sängkanten. "Kajsa! Pappa är död. Han dog i morse kl 06.00..." Jaha svarade Kajsa. Men nu måste jag gå till skolan. Nej, det kan du inte...Chocken kan komma senare och då vill ´jag ha dig hemma... Kajsa trog täcket över huvudet. Hon försvann där. Föll över kanten och kunde inte se klart längre.

Hon blev allvarligt mobbad i skolan nu...De sparkade och slog och kastade saker efter henne... Kajsa ville inte vara med längre, hon ville komma till sin pappa. Hon gick till bron...Hon klättrade upp och tog sitt sista andetag - trodde hon. Hon hoppade...Det ända som hände var att hon stukade foten. Bron var ju inte tillräckligt hög... När hon kom tillbaka till skolan visste hon att hon inte var Kajsa längre, hon var Rebecka. Hon gick till rektorn och sa att hon ville byta namn...Och så blev det. Kajsa var numera Rebecka... Hon blev inåtvänd igen och mamman tog henne än en gång till PBU...Rebecka var och förblev tyst. Hon hade slutat lita på människor... De var förrädare.

Rebecka började högstadiet som en ny tjej. Hon visade en hård och tuff yta...Hon fick två nya kompisar som inte heller mådde bra. De började skolka ordentligt...Det slutade med flera möten... Och Rebecka ville bara försvinna

I åttan urartade det. Rebecka och en av hennes kompisar hamnade i slagsmål...Rebecka vägrade gå till skolan. Hon var hemma en hel termin...

Än en gång tog mamman med henne till PBU men inget hjälpte nu heller...

I nian stängde Rebecka av...Hon satte på sig ett nytt ansikte...Hon ville bara dö...Men hon klarade av skolan trots alla hot från syon, lärare och rektorn...

Rebecka började gymnasiet som en ny tjej... Hon trodde att hon glömt allt som varit. Och det hade hon också - för en tid.

I 2:an på gymnasiet började allt klarna upp för henne och hon fick tillbaka sin dödslängtan. Hon försökte ta livet av sig i skolan med en fickkniv, men hennes kompis och hennes lärare(som sen skulle bli hennes själsvän) räddade henne. Rebecka vägrade att gå hem. Där hemma lyste ångesten och det satt skrik i väggarna. Både hennes mamma och hennes lillasyster mådde dåligt...Och Rebecka trodde att mamman hatade henne, eftersom hon alltid var så hård och elak mot henne.

Rebecka fick bo hos sin lärare i en vecka innan soc hade hittat en jourfamilj till henne. Där bodde bara Rebecka i 3 veckor. Sen ansåg hennes läkare på BUP att hon behövde bli inlagd på Danderyds Barn - och ungdomspsyk... Rebecka var där i ca 10 dagar sen fick hon flyttas till Karolinska. Där fick hon vara i ca 2½ månad.

Rebecka skärde sig varje dag... Hon försökte ta livet av sig men varje gång var det nån som hittade henne i tid. En dag kom soc o sa att de hittat ett familjehem åt henne...Hon lämnade KS och tryggheten där och flyttade nånstans utanför Uppsala...Mamman och pappan var på henne hela tiden. Hon fick inte ens gå på toaletten själv...Rebecka slutade äta... Hon svimmade flera gånger men ändå vägrade hon att äta. Läkaren kallade det för anorexia...Rebecka rasade i vikt... Ca 20 kilo på bara nån månad... Tillsist gav hon upp. Hon tog massa med tabletter...Och gick och lade sig. På morgonen vaknade hon - iallafall! Hon gick in i badrummet och spydde...Hon blev tvungen att berätta för "mamman" vad hon gjort. Det blev bilfärd till vårdcentralen. Och därifrån fick hon åka ambulans till Akademiska... Det var något med flickans hjärta...

Hon låg på AVA i 2 dygn och sen fick hon komma till psyket igen...Hon var där i ca 2 veckor...

I november samma år flyttade hon till ett nytt familjehem... Hon gjorde om samma sak, hon tog massa tabletter - men den här gången i skolan. De hittade henne i cafeterian. Ambulansfärd till Akademiska igen... Extra vak i två dygn och sen 2 veckor på Barnpsyk...Fast Rebecka fyllt 18 för länge sedan tyckte de det var bäst så...

Nu bor Rebecka på ett Behandlingshem. Hon har fortfarande ont i själen. Men hon kämpar. En dag ska hon våga leva... Även om såren aldrig läker En dag ska hon få träffa sin pappa igen...