Och jag glömde bort att tända ljus på den rätta tiden. Kl 14.29 reste hon till Nangijala. 10/3-2009.
2 månader. Så kort tid men ändå så lång tid.
Det känns som det har gått minst 6 månader, men det har det inte, utan 2 månader - idag...

Det är tomt. Jag saknar min lilla bus flikka. Hennes pussar, hennes "motor" som garanterat hade många hästkrafter... Jag sakner hennes närvaro, ja tom de hyss hon ställde till med.

JAG SAKNAR NELLIE...
det e bara så

Men jag får fortsätta med mitt liv ändå. Konstigt nog gör det det av sig självt...
För 2 månader sen låg jag inne på psyk...

Nu har jag praktik 2ggr/veckan, imorgon ska jag börja sjunga i kör vilket jag ser fram emot jätte mycket. Jag umgås med folk. Jag har saker att göra varje dag, jag sitter inte instängd i min lgh hela dagarna. Jag är ute och rör på mig, får min dagliga dos av dagsljus o D-vitaminer. Jag är social... Jag börjar bryta mig loss från det hårda skal jag gömt mig i så många år. Det känns bra, men är oxå väldigt skrämmande. Och ja, det tar på krafterna enormt.
Men jag fortsätter kämpa mot det svarta, mot ångesten och demonerna som finns inom mig.

Igår tex kände jag "näää jag orkar inte träffa folk idag, jag orkar inte gåå till Hallunda, jag orkar inte, jag orkar INTE, jag vill bara krypa ner under täcket o försvinna i några år".
Men istället för att lyssna på de tankarna o lyda de gjorde jag tvärtom. Trots gråten i halsen, en stor ångest klump gjorde jag ALLT det "jag inte orkade". Marie fick höra lite av hur deppig jag var...
Men det roliga av allt var att när vi hade vart i Hallunda o kom hem till Marie så var alla de känslor borta, jag kände mig bara glad. "Gud va kuul att få sitta ute och umgås med trevliga människor(vänner), äta o dricka gott. Isället för att ha stannat hemma o tyckt allt var pest och pina!"

Jag e såå glad att min positiva sida (ja den existerar nånstans inom mig) vann, och att jag trotsade mina demoner...

Tror det är det man måste göra, tvinga sig själv till saker o ting - för hur jobbigt det än känns så går det över så småningom...Bara man vågar TRO på det!

Marie var jätte gullig som vanligt o bjöd på kaffe i Hallunda o så fick jag en krukväxt som jag tycker jätte mycket om :D
Sen så fick jag ju som så många andra gånger mat av både henne o Anso! Jag är så tacksam...
Tänk att det existerar sådana underbara människor!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu då. Ja jag har tittat på filmen "Freaky Friday" med Lindsay Lohan...Super bra tycker jag...
Och tidigare imorse/förmiddags så var jag hos mormor  vattnade hennes blommor. Mamma kom dit oxå. Så nu har jag fått låna mormors busskort medans hon e i Norge, vilket underlättar betydligt för mig!!!

Nu tänkte jag titta på Föräldrafällan oxå med Lindsay Lohan fast en betydligt yngre sådan...Älskar den filmen oxå;D

Och om ni undrar så har jag i samråd med min duktiga sångerska till mamma kommit fram till att jag ska sjunga den enkla sången "Den blomstertid nu kommer" imorgon när jag ska provsjunga för körledaren. Enkelt o bra för den finns i psalmboken... Och jag kan ju den faktiskt efter alla 9 år i skolan, hihi...

Men jag e nervös. Pratade nyss med Susana. hon hade räknat med att hon skulle följa med mig imorrn till kören men jag sa NEJ! Jag känner att det här e nått jag MÅSTE GÖRA SJÄLV!!! Hur nervös jag än är!!!
Men jag ser faktiskt fram emot att få börja sjunga igen...

Yep...

Långt inlägg men men...

Avslutar med låten både till mig men även till mina älskade lilla bus Nellie<333