♥

Jag ser hela ditt liv spelas upp framför mig.
Jag har haft dig sen du var 10 veckor gammal.

Kommer ihåg allt roligt vi har gjort.
Och hur många mysiga stunder vi har haft.

Mest kommer jag nog ihåg hur du pussade på mitt ansikte varje morgon tills jag vaknade...

Sen kommer jag även ihåg hur mycket bus du ställt till med.
Du var sån - nyfiken på allt, på livet.
Det var nog därför detta hände.

Du var livet självt!

När jag ser alla dessa minnen framför mig är det som om de är lite suddiga...

För idag ska du resa till Nangijala.

Jag har ALDRIG gråtit så mycket som jag har gjort de senaste dagarna.

Varför måste jag släcka ditt liv?

Så orättvist.
Så hemskt.

Och jag kan inte hjälpa att jag hela tiden tänker "om jag inte gjort så om jag inte gjort det - då skulle det här aldrig ha behövt hända".

Men nu har det hänt och jag antar att det är något jag ska lära mig utav det?

Till sist vill jag bara än en gång säga till dig Nellie.
Jag ville INTE att det skulle bli såhär.
Men jag lovar, jag ska kämpa ännu mer nu.
Så ditt minne lever vidare.
Jag ska ge all min kärlek till din syster Nova.

Och visst kommer du vänta på mig i Nangijala?
Jag kommer snart, jag lovar.

JAG ÄLSKAR DIG TILL SOLEN, MÅNEN OCH TILLBAKA IGEN<333

/Din mamma

(förlåt min lilla ängla bäbis)





Kommer sakna dig så OTROLIGT MYCKET min älskling<333