Mamma!
Ok. Jag erkänner. Jag saknar dig! För att vara ärlig just nu saknar jag dig så att det gör ont. Jag vet att vi har haft det tufft, och jag vet att du har gjort det bästa möjliga av situtionen. Alla gånger som du har kämpat för mig...
Jag ÄR tacksam för allt du har gjort. Det gör ont i mig - så ont så jag inte kan beskriva det med ord - att det har blivit som det har blivit. Att hela vår relation numera endast består av skuldkänslor och dåligt samvete mot varandra.
Jag vet att jag inte har varit världens lättaste barn, men mamma, du har inte varit världens lättaste mamma heller. Förlåt. Ja, jag älskar dig. Jag älskar dig så det gör ont. Och just nu när jag skriver de orden så kan jag inte hejda tårarna från att rinna ner för mina kinder...
Jag saknar dig, ok! Jag skulle göra vadsomhelst bara för att få höra din röst. Bara få en kram av dig. Men vet du mamma, jag kanske har svikit dig många gånger, men du har svikit mig också. Som alla sa när jag var liten levde jag i en fantasi värld, i en dröm värld. Och jag kanske fortfarande gör det. Och i den världen skulle jag ha den perfekta mamman. Den mamman som inte trycker ner sitt barn, får det att känna sig oduglig till precis allt. Jag skulle ha en mamma som även va min bästa kompis. En mamma som jag kunde berätta allt för. Men jag inser nu att så är inte verkligheten.
Du har berättat och sagt saker till mig som gjort att jag har ringt polisen och amulanser men jag har aldrig sagt nått sånt till dig. Jag har verkligen försökt att låta bli att berätta och säga saker som skulle göra dig mer orolig för mig än du redan är, Vet du mamma hur många gånger jag har drömt om att du ska dö? Eller att jag ska dö? Så vi slipper dra ner varandra mot helvetet? Jag kan säga att det är många gånger, många fler gånger än vad jag kan räkna. Och jag är hemsk nu, hur kan man önska att ens mamma vore död?
Så många tankar inom mig just nu och det känns som jag är en sekund i från att ringa dig - bara för att få höra din röst.
Men jag ska inte. Jag klarar inte det mamma. Förlåt men ditt förstfödda barn klarar inte det ännu. Jag är inte tillräckligt stark.
Men mamma vet du hur ensam jag känner mig. Det känns som om nånting inom mig fattas. Och vet du. Jag saknar pappa. Jag vill ha en pappa. Det har jag alltid velat. Jag vet inte vad för hemska saker han gjorde mot dig. Och jag är ledsen för det, men jag saknar honom. Han svek mig och nu sviker jag dig.Och du har svikit mig också.
Jag önskar att allt kunde bli bra. Att vi kunde bli en familj igen, utan massa diagnoser och lögner och svek. Men jag vet att vi aldrig kommer bli det igen - och det gör så ont i mig. Ja, tårarna rinner fortfarnade.
Jag önskar att vi hade kunnat komma till ett annat land - ett dröm land - där allting blev så som det ska vara. I en mor och dotter relation. Men det finns inget sånt land förutom i mina drömmar.
Nu måste jag se till att leva i verkligheten. Att acceptera att det är om det är.
Men jag vill iallafall säga att trots alla håra ord, trots alla svek, trots alla, hot och slag, trots all rädsla jag kännt gentemot dig. Trots att du är långt ifrån den mamma jag skulle behöva och vilja ha så:
Jag Älskar Dig!
/Din dotter Kajsa
(ja jag vet att jag var Kajsa och jag kanske fortfarande är det ibland
)
Jag ÄR tacksam för allt du har gjort. Det gör ont i mig - så ont så jag inte kan beskriva det med ord - att det har blivit som det har blivit. Att hela vår relation numera endast består av skuldkänslor och dåligt samvete mot varandra.
Jag vet att jag inte har varit världens lättaste barn, men mamma, du har inte varit världens lättaste mamma heller. Förlåt. Ja, jag älskar dig. Jag älskar dig så det gör ont. Och just nu när jag skriver de orden så kan jag inte hejda tårarna från att rinna ner för mina kinder...
Jag saknar dig, ok! Jag skulle göra vadsomhelst bara för att få höra din röst. Bara få en kram av dig. Men vet du mamma, jag kanske har svikit dig många gånger, men du har svikit mig också. Som alla sa när jag var liten levde jag i en fantasi värld, i en dröm värld. Och jag kanske fortfarande gör det. Och i den världen skulle jag ha den perfekta mamman. Den mamman som inte trycker ner sitt barn, får det att känna sig oduglig till precis allt. Jag skulle ha en mamma som även va min bästa kompis. En mamma som jag kunde berätta allt för. Men jag inser nu att så är inte verkligheten.
Du har berättat och sagt saker till mig som gjort att jag har ringt polisen och amulanser men jag har aldrig sagt nått sånt till dig. Jag har verkligen försökt att låta bli att berätta och säga saker som skulle göra dig mer orolig för mig än du redan är, Vet du mamma hur många gånger jag har drömt om att du ska dö? Eller att jag ska dö? Så vi slipper dra ner varandra mot helvetet? Jag kan säga att det är många gånger, många fler gånger än vad jag kan räkna. Och jag är hemsk nu, hur kan man önska att ens mamma vore död?
Så många tankar inom mig just nu och det känns som jag är en sekund i från att ringa dig - bara för att få höra din röst.
Men jag ska inte. Jag klarar inte det mamma. Förlåt men ditt förstfödda barn klarar inte det ännu. Jag är inte tillräckligt stark.
Men mamma vet du hur ensam jag känner mig. Det känns som om nånting inom mig fattas. Och vet du. Jag saknar pappa. Jag vill ha en pappa. Det har jag alltid velat. Jag vet inte vad för hemska saker han gjorde mot dig. Och jag är ledsen för det, men jag saknar honom. Han svek mig och nu sviker jag dig.Och du har svikit mig också.
Jag önskar att allt kunde bli bra. Att vi kunde bli en familj igen, utan massa diagnoser och lögner och svek. Men jag vet att vi aldrig kommer bli det igen - och det gör så ont i mig. Ja, tårarna rinner fortfarnade.
Jag önskar att vi hade kunnat komma till ett annat land - ett dröm land - där allting blev så som det ska vara. I en mor och dotter relation. Men det finns inget sånt land förutom i mina drömmar.
Nu måste jag se till att leva i verkligheten. Att acceptera att det är om det är.
Men jag vill iallafall säga att trots alla håra ord, trots alla svek, trots alla, hot och slag, trots all rädsla jag kännt gentemot dig. Trots att du är långt ifrån den mamma jag skulle behöva och vilja ha så:
Jag Älskar Dig!
/Din dotter Kajsa
(ja jag vet att jag var Kajsa och jag kanske fortfarande är det ibland
)
Kommentarer
Trackback
