Crossroads!
Just nu är jag förvirrad. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag VET att jag måste välja en väg, problemet e bara att den väg jag BORDE välja e den som är svårast för mig!
Jag vet att det jag höll på med INNAN långsamt tog livet av mig och jag vet att det jag håller på med NU oxå långsamt tar livet av mig. Jag VET att jag borde välja vägen mittimellan. Men jag kan inte. Jag kan inte. Det e ju hela mitt problem. Allt kan bara vara svart eller vitt. Det finns inget mellanting. Jag e rädd. OCH JAG INSER NU att jag behöver HJÄLP med DETTA!
Jag hatar vad jag har blivit och jag straffar mig själv hela tiden på olika sätt.
Jag MÅSTE sluta med det. Jag måste hitta en mellanväg att gå. En väg med lite gråa toner, inte bara svarta eller vita. Men d e väl så d e när man har BORDERLINE! SVART ELLER VITT. VITT ELLER SVART!
JAG HATAR DET OK!
Jag vill inte ha Borderline längre.
Jag vill inte vara svart eller vit.
Jag vill inte långsamt ta livet av mig längre.
Ja vill bara ha ett NORMALT liv.
Där jag kan MÅ BRA!
Vad ska jag göra?
Jag vet ju det.
Men klarar jag det?
Skiiit.
Klarar jag att ta hand om mig själv. Inte skada mig. Vara snäll mot Becka?
Jag menar jag har ju levt med destruktiviteten gentemot mig själv i över 6 år...
DET har varit mitt liv. DET har varit mitt allt.
Klart att det e läskigt att göra sig av med det man känner sig trygg med.
Det som varit ens liv under så många år.
Men jag MÅSTE sluta med det om jag någonsin ska få det där NORMALA livet jag drömmer efter.
Antingen blir det FÖR MYCKET AV ALLT eller FÖR LITE AV ALLT!
Mellan läge Rebecka, mellan läge!
Vilken väg ska jag ta? Jag skulle så behöva prata om detta med nån!
Få lätta på trycket lite.
Men jag vågar inte, tror jag...
Jag ljuger för mig själv och alla!
Men kanske framförallt för mig själv!
SNÄLLA HJÄLP MIG NÅN!
VILKEN VÄG SKA REBECKA TA?
Jag vet att det jag höll på med INNAN långsamt tog livet av mig och jag vet att det jag håller på med NU oxå långsamt tar livet av mig. Jag VET att jag borde välja vägen mittimellan. Men jag kan inte. Jag kan inte. Det e ju hela mitt problem. Allt kan bara vara svart eller vitt. Det finns inget mellanting. Jag e rädd. OCH JAG INSER NU att jag behöver HJÄLP med DETTA!
Jag hatar vad jag har blivit och jag straffar mig själv hela tiden på olika sätt.
Jag MÅSTE sluta med det. Jag måste hitta en mellanväg att gå. En väg med lite gråa toner, inte bara svarta eller vita. Men d e väl så d e när man har BORDERLINE! SVART ELLER VITT. VITT ELLER SVART!
JAG HATAR DET OK!
Jag vill inte ha Borderline längre.
Jag vill inte vara svart eller vit.
Jag vill inte långsamt ta livet av mig längre.
Ja vill bara ha ett NORMALT liv.
Där jag kan MÅ BRA!
Vad ska jag göra?
Jag vet ju det.
Men klarar jag det?
Skiiit.
Klarar jag att ta hand om mig själv. Inte skada mig. Vara snäll mot Becka?
Jag menar jag har ju levt med destruktiviteten gentemot mig själv i över 6 år...
DET har varit mitt liv. DET har varit mitt allt.
Klart att det e läskigt att göra sig av med det man känner sig trygg med.
Det som varit ens liv under så många år.
Men jag MÅSTE sluta med det om jag någonsin ska få det där NORMALA livet jag drömmer efter.
Antingen blir det FÖR MYCKET AV ALLT eller FÖR LITE AV ALLT!
Mellan läge Rebecka, mellan läge!
Vilken väg ska jag ta? Jag skulle så behöva prata om detta med nån!
Få lätta på trycket lite.
Men jag vågar inte, tror jag...
Jag ljuger för mig själv och alla!
Men kanske framförallt för mig själv!
SNÄLLA HJÄLP MIG NÅN!
VILKEN VÄG SKA REBECKA TA?
Kommentarer
Trackback
