♥

Psykologen: Så du har börjat göra saker på dagarna...träffar folk o så.
Jag: jaa
Psykologen: Ok vill du berätta vad du har gjort...vem du har träffat..
Jag: Nää inte riktigt ännu.
Psykologen: HAR DU TRÄFFAT EN KARL??!!!
Jag: ha ha ha men men hur kunde du...hur kunde du veta det...?
Psykologen: Men det syns ju i ansiktet på dig - ja att du är förälskad, sånt lär man sig att se med åren...

HERREGUUUD, SÄGER JAG BARA. HON MÅSTE VARA EN RIKTIGT BRA PSYKOLOG!
(kan hon läsa mina tankar undrar jag)

Samtalet gick bra med henne iaf. Hon ska prata med arbetsterapeuten (stavning?) så fort så möjligt så jag får börja praktisera... o så ska hon prata med min handläggare på FK oxå när hon har gjort d första.

Känns ok!! Väldigt ok faktiskt!


Syns d så tydligt i mitt ansikte att jag e förälskad?? För ja... jag tror jag e det. Förälskad asså♥

Nu ska jag inte göra nått speciellt, skicka iväg ett mail till diakonen, kanske ringa mamma en stund. Mellan kl 15 till 16 skulle min godeman komma. Hoppas han oxå har nått ROLIGT att säga. E trött på allt elände!
Men jag känner samtidigt att jag vill ta tag i det. Att jag vill LÖSA problemen jag har - en gång för alla!

I WILL NEVER GIVE UP!!!!!