♥

Var hos psykologen i förrmiddags.

Pratade inte sådär jätte mycket. Hon frågade hur det e med sömnen. Och om självmordstankarna...
Det var lite lustigt, för igår gick jag in på Svenska Självmordsguiden - som jag inte gjort på väldigt länge - och läste igenom alla möjliga sätt att ta sitt liv på (över 300 st), som jag har läst såå många ggr...

Men jag sa det att - mina självmordstankar är ju en del av mig, även när jag mår bra, de finns där hela tiden.
"Ja jag vet, men jag hoppas de ska bli mindre så småningom" sa psykologen till mig då...

Just den meningen har etsat sig fast i min hjärna. Tänk om jag alltid kommer leva med dessa självmordstankar och funderingar samt ibland planer? Kommer jag stå ut med det? Svaret är enkelt: NEJ!

Jag vill kunna gå ut UTAN att associera till självmord för det minsta jag ser, kan vara bilar, tåg, tunnelbana, broar, berg, apotek, ja - jag kan få till nästan vad som helst till självmord... Det är inget jag gör medvetet, utan det bara poppar upp i huvudet. Ibland fastnar tanken en längre stund men oftast (som nu när jag mår ok) försvinner den lika fort som den dök upp... Men så här i efterhand när jag tänker på det blir jag trött, arg och ledsen på mig själv.

Vad är det som har hänt i mitt liv som har fått mig att STÄNDIGT ha ordet SJÄLVMORD surrandes i huvudet?
Vad e det som gör att jag minst 1 gång varje dag funderar på hur, var och när jag ska göra det, när jag sen ändå aldrig TAR STEGET?

E jag bara en patetisk EMO TJEJ som VILL MÅ DÅLIGT?
Ibland undrar jag. Men det stämmer ändå inte.

Innerst inne vill jag må bra - det e ju därför jag fortfarande lever idag (och ja tack vare sjukvården då oxå måste jag ju säga).

Jag har läst så himla många bloggar och artiklar om självmord så jag kan inte räkna de längre. Jag tror jag vet alla sätt man kan ta livet av sig på - allt från smärtsam och långsam död - till smärtfri och fort död.

MEN DET ÄR NÅNTING SOM HINDRAR MIG? VAD?

OK! Nu ska jag se vad som e positivt i mitt liv just nu:

• Jag har en egen lägenhet
• Jag har få, men underbara vänner.
• Jag har min älskade katt Nova
• Jag har en familj, trots brister och fel...
• Jag har kläder att sätta på mig
• Jag har mat så jag klarar mig
• Jag har en pratik 2ggr/veckan
• Jag går hos min psykolog som jag har börjat få mycket förtroende för och faktiskt tycker om
• Jag ska inom de närmsta veckorna få om målat o tapetserat i mitt sovrum
• Till hösten ska jag börja på MBT-teamet
• Jag har 2 boendestödjare, som faktiskt finns här för att hjälpa mig
• Jag har precis fått en godman som verkar riktigt bra och som jag tror på lång sikt kan hjälpa mig
• Jag har inte skadat mig på ca 1½ månad!

Ja det vart en ganska lång lista.

OK, vad är det som e negativt i mitt liv just nu:

• Min ekonomiska situation e åt helvete
• Jag har förlorat Nellie
• Jag lever med ständiga tankar på självmord
• Jag kan närsomhelst få panik ångest
• Jag lever i SVART eller VITT - inget mellanting.
• Jag har inte de möbler/inredning jag skulle vilja ha i lägenheten
• Jag går ständigt och oroar mig för saker gällandes mig själv, mina vänner samt familj.
• Jag kan inte se en framtid längre än 3 månader framåt.

Ja, jag skulle kunna vända på allt i den positiva listan och få det till nått negativt - men det tänker jag inte göra.


Vad vill jag med mitt liv?

1. Jag vill må bra.
2. Jag vill att min ekonomiska situation bli bra,
3. Jag vill börja jobba.
4. Jag vill skaffa familj.
5. Jag vill leva ett normalt men underbart liv.

Jag tycker inte att jag kräver för mycket... eller kanske gör jag det?

Hursomhelst kan jag bara ta en dag i taget, ibland bara 1 timme i taget.

"VEM VET VAD TIDVATTNET HAR ATT KOMMA MED?"